För några veckor sedan meddelade min gruppledare på kommunikation att hon ska sluta och flytta hem till Småland igen. Igår gjorde hon sin sista arbetsdag och det var vemodigt som sjuttsingen. Detta med avsked, det är tunga saker det.

I början hade vi våra ”skav” men inget allvarligt egentligen utan genom just kommunikation blev allt bättre. Ser E som lyhörd och mycket kompetent i sin roll som gruppledare. Sen hade hon ofta glimten i ögat och det gick att skämta med henne. En del av mig förstår att hon slutar och provar på annat. Att inte stelna och liksom vara kvar på ett jobb bara för att det är bekvämt och tryggt är modigt i min värld och något som man ska göra om man nu vill det, medan sifforna inte är så höga.

Siffrorna var för höga när jag tillslut ville vidare, och då gick det inte. Vet inte hur många nej jag har fått sista tiden. Så att passa på medan man är ung för att testa nya jobb, det är bra, men samtidigt för oss på stiftet väldigt tråkigt.

Önskar E allt gott i det nya jobbet och att framtiden blir på det sätt som hon önskar.

Mycket avsked sista tiden känns det som. Förändringar och nya förutsättningar. 2023 levererar på det sättet att ingenting står still eller är som det alltid har varit. Återigen, en del av mig gillar det och är nyfiken på vissa av förändringarna, medan en annan är skräckslagen och nästan handlingsförlamad över vissa faktum.

För mycket på en gång. Det är känslan. Återhämtning är jag inget bra på, åtminstone inte på det sätt som är bra för mig.