Idag för 30 år sedan gifte jag mig. Äktenskapet upplöstes officiellt 2008 men redan året innan flyttade mitt ex vidare till egen lya. Hon hade under hösten 2007 träffat en annan själ som jag idag tror snabbade på förloppet en aning.

När jag tänker tillbaka på den där dagen i Gamla Uppsala kyrka för 30 år sedan minns jag hur nervös jag var. Kunde inte hålla bröllopsceremonipapperet med en hand utan var tvungen att använda båda för att jag var så darrig. Minns också att alla var där. Alla som betydde något för mig. Det är ett fint minne att vi lyckades samla alla åtminstone en gång.

Samtidigt som vi gifte oss döptes vår äldsta dotter. Präst både för bröllop och dop var Allan Karlsson och han döpte alla våra barn under åren. Frid över hans minne!

Är väldigt tacksam över detta trots att det slutade med skilsmässa och att vi träffades överhuvudtaget. Utan att de hade hänt, hade jag inte haft barn. Det är min övertygelse. Kan också bara konstatera, så här 30 år senare, att jag var så omogen som själ på så många plan då. Tjugosju år gammal och en helt annan person än den som skriver dessa rader idag, 30 år senare.

Allt har sin tid. Jag var gift med en jordisk ängel i nästan 15 år. En jordisk ängel som fick mig, trots att det slutade som det gjorde, in på en annan kurs i livet, där jaget inte blev det viktigaste (tillslut i alla fall) utan familjen och all glädje som den har fört med sig i mitt liv. Utan min familj, vart hade jag varit då idag?

Ångrar vissa saker som jag gjort och då speciellt under de sista åren, men som sagt, jag kunde inte bättre då. Har skrivit en del om det tidigare och rent generellt kan jag väl säga att alkoholen förstörde mycket, även för mig, när jag var gift och hade familj. Men det är dåtid och något som jag inte kan ändra på. Det jag kan ändra på, det är hur jag är idag, här och nu.

De första åren fick jag uppleva närhet på ett sätt jag inte hade gjort tidigare. Oavsett vad de runtomkring mig sade, är just den här relationen, den viktigaste i det här livet för mig, för att växa som själ och förstå att allt inte bara handlar om en själv. För det är jag evigt tacksam.