Tunabackarbesök hos dottern

Tacksamhet för så mycket just nu. Tog bussen till yngsta dottern i lördags och kollade in nya lyan. Restiden har sjunkit från över timmen till 18 minuter + en kvarts promenad. Halleluja!

Så fint det har det. Skulle själv vilja bo i Tunabackar (;-). Hon bjöd på O:s väldigt goda kesopaj och ett par koppar kaffe. Solen sken och vi pratade om stort och smått. Så tacksam över vart livet tagit min dotter.

Efter ett tag bestämde vi oss för att ta en promenad och kolla in Tunakolonin. Vi tänkte gå förbi hennes mors kolonistuga och se hur det såg ut. Tala om att vi blev förvånade när vi såg henne och hennes mamma i trädgården. De rensade ogräs och planterade för fulla muggar.

En intensiv pratstund och uppdateringar. Så trevligt att även få se insidan av stugan. Min minnen därifrån är faktisk 16 år gamla när det var på upphällningen mellan mig och A. Så att komma tillbaka dit, när det runnit så mycket under broarna, var lite fint bara det. Vänskap i någon slags form består.

Tog mig sedan en egen promenad i Tunabackar när jag vinkat av dottern. Som sagt, en mycket fint område där jag inte alls skulle ha något emot att flytta in till när det är dags.

Struntar också just nu i den inre statusen efter fredagens healing. Försöker bara vara och låta det som vill komma ut verkligen komma ut utan värderingar eller rädslor. Känner visshet och ett lugn som det var länge sedan jag kände. Så tacksam.