Pappa i augusti 1999.

Under 1999 skrev min pappa en artikel för SAIF-bladet. SAIF står för Sunnersta Allmänna Idrottsförening.

Vet inte om den publicerades överhuvudtaget, men ett utkast finns kvar i det som finns efter min pappa. När jag läser detta tycker jag ändå att det är så pass intressant att jag vill publicera det här på min blogg. Min pappa fajtades mot alkoholen i hela sitt liv och här försöker han ändå se varför och förklarar på sitt vis varför det blivit som det har blivit.

Får intrycket av att han har skrivit hela artikeln själv, även frågorna till sig själv och kanske var det så att de helt enkelt beställde detta av min pappa? Ett alternativ är också att pappa skickade in detta till dem på vinst och förlust och då hoppades på en publicering. Min pappa avled i december 2017 i en ålder av 79 år.

Han kallar artikeln för ”Folksjukdomen”:

Så länge människa funnits och så långt vi vet har alkoholen funnits. Alkoholismen finns och fanns redan på vikingarnas tid och säkert långt tidigare också. Idag säljer staten alkohol över disk men försöker med självrannsakan hålla igen på försäljningen genom strikta öppethållande.

Den som vill ha sprit fixar det i alla fall, dom enda som gynnas är langarna. Ju mer stängt ju bättre marknad för svartspriten.

Alkoholen är idag en folksjukdom och idrotten är inget undantag. Sen gammal var det kraftsporterna som var mest kända för sitt alkoholmissbruk. Idag förekommer alkoholen i alla idrotter speciellt lagsporter där det finns ett flertal exempel på missbruk. Vi någon äldre generation kommer säkert ihåg ”Lill-Strimma” som förolyckades där alkoholen var orsaken, Pelle Lindbergh m m.

De flesta av oss klarar alkoholen men en mängd människor faller för drogen. Vi ser A-lagarna på parkbänken och kallar det alkoholismen men den stora massan syns inte. De har råd att ha parksoffan hemma, man har råd att dölja alkoholismen, inte erkänna för sig själv och även andra sitt beroende av drogen.

Många döljer att det finns ett missbruk i familjen, man tror man skyddar den som har ett sjukligt missbruk genom att hitta på alla möjliga dunster om t ex utarbetning, magåkomma, bortrest eller vill vara ifred och så möjliggör man för fortsatt missbruk i tron att det skall bli bättre. Man sluter sig, isolerar familjen genom lögner som undantagslöst slutar i familjetragedi, om familjen inte har mod att prata om det, se sanningen i vitögat och tar tag i verkligheten.

Jag kan sluta när som helst heter det och jag har inga problem och så fortsätter det.

Nils-Åke Ohlsson, Gottsundabo och sann idrottsälskare vet vad det handlar om.

Nils-Åke är en lugn och sansad förtidspensionär med tydliga spår efter ett hårt leverne som inte går att dölja. 45 år med sprit märks men fortfarande syns en glimt av framtidstro i ögat.

SAIF-bladet besökte Nils-Åke där han på ett öppet sätt berättade om sitt drogberoende, vad det inneburit för honom och vill samtidigt varna ungdomen för alkoholen.

– Jag har nog druckit sprit sen tonåren (idag 60 år) och sen 25 år tillbaka har jag vetat, erkänt för mig själv, jag är alkoholist och kommer så alltid att vara, men jag kan vara nykter alkoholist.

– Jag har varit inne på avgiftningar ett otal gånger och även en längre behandling på Tingsätra men fallit tillbaka gång på gång i missbruket. Detta har medföljt att jag aldrig skaffat mig någon riktig utbildning utan så fort jag påbörjat något har jag aldrig kunnat fullfölja det hela. Jag har fuskat i det mesta bl a genom att sälja tombolalotter i Gottsunda centrum till idrottsrörelsen. Det fanns tidigare ett lottstånd utanför nuvarande bolaget i Gottsunda.

– Idag tar jag en dag i taget och tacksam för varje dag jag är nykter. Jag bor bra med sambo bakom G-centrum och kan jag hålla mig nykter idag så blir den här dan bra. Jag förstår att alkoholismen är ärftlig men samtidigt tror jag den kan utvecklas genom en alldeles för hög spritkonsumtion – som man kallar, normaldrickande. Farsan var alkis och var med i Länkarna. För honom var Länkarna rätt och han var nykter alkoholist i 42 år. Han avled i oktober i år. Heder åt honom.

Det finns en mängd behandlingar och vårdinrättningar för alkolister fortsätter Nils-Åke. Det gäller att hitta det som passar en själv. Inget är fel men där man tvingas in fungerar det inte. Man förvaras bara och när man sen är ute blir det omgående åter till bolaget.

När känner du att du måste ta till alkoholen?

– Det kan vara nästan vilken anledning som helst när suget kommer säger Nils-Åke. När jag känner mig uttråkad, när jag känner mig spänd och när jag känner mig osäker och utled på det mesta. Men det kan även vara när jag känner mig uppåt och här har vi en mängd startsignaler till att jag sen fortsätter först med rusets lustupplevelser, sen tills kroppen är slut och då finns det bara avgiftning kvar och hur man mår då måste man supit i en vecka för att förstå.

Dom har lärt sig känna igen mig på 11:an (avgiftningen på Ulleråker) säger Nils-Åke med ansträngt leende.

Det är väl alkolistens akilleshäl att man inte kan sluta när man en gång börjat och dricka frågar vi Nils-Åke?

– Javisst, det sitter med all säkerhet i generna, men fortsätter Nils-Åke, jag tror även man utvecklar alkoholismen, som jag nämnde tidigare, om man inte är helskärpt om sin sjukdom.

– Det gäller att stå emot när ”suget” kommer och det är något som jag misslyckats med för det mesta med alla negativa konsekvenser som det innebär, besvikelse över att dricka, bli rädd, får dödsångest för att nyktra till, slösar pengar, förstör ekonomin, känner besvikelse, ja listan kan bli hur lång som helst säger Nils-Åke.

Tror du att du kommer att kunna leva nykter?

– Inget är egentligen omöjligt men det viktiga är att jag ser alkoholen som något jag slipper dricka, inte något jag måste avstå. I dag har jag varit nykter i ett halvår men man får aldrig vara säker då är jag med all säkerhet som mest sårbar. Det blir ju så att man dras till människor med samma problem och känner gemenskap i alkoholen och den bitterhet jag känner ibland kan dövas i gemenskap med andra med samma sjukdom.

Även fast du är alkoholist känner du starkt för idrotten, du är om jag fattat rätt även insatt i Sunnerstas fotboll?

– Det är riktigt, jag följer med i vad som händer i Graneberg och jag läser SAIF-bladet när jag nu har förmånen att få vara med i eran tidning och på så vis kanske få Sunnerstas ungdomar att ”tänka efter före” om du förstår vad jag menar. Varningstecken finns och när du varit med om ”black-outer” eller måste ta en återställare är det redan för långt gånget, men det är inte för sen att sluta påpekar Nils-Åke med skärpa.

Du lever idag nykter, men är det något annat du skulle vilja framföra genom SAIF-bladet?

– Inget speciellt så här på en gång, förutom det som är sagt, men jag vill verkligen understryka eller varna för alkoholen samtidigt som jag vet hur svårt det är att få ungdomar att lyssna. Alkoholism drabbar inte mig, det gäller bara andra tänjer de flesta men många ungdomar har alkoholism i familjen och dom har naturligtvis den tragiska bakgrunden. Det jag annars tänker på är samhällets syn på oss alkoholister. De flesta människor vet att alkoholismen är en sjukdom, men en mängd har fortfarande åsikten att han har sig själv att skylla och till en viss mån har dom rätt. För vill jag bli nykter finns det inte en enda vårdinrättning som fungerar om jag inte vill själv, där har vi knytpunkten.

– En annan upplevelse var när jag för ett antal år sedan blev utslängd av min sambo, jag låg i tvättstugor eller förråd. Sagahemmet får man bara ligga över i tre dagar, sen ut i kylan igen. Här fungerar det dåligt mellan avgiftning, sociala, Sagahemmet och sjukhus. Byråkratin är så tung att människorna mår mycket dåligt mellan alla beslut. En annan upplevelse är att jag får ”pratnojan” när jag krökar. Jag ringer både tokigt och slugt och får ångest dan efter vilka jag pratat med, om vad och på vilket sätt, om jag sagt något som jag får ångra. Då är det tung efteråt.

– Det här är väl den enda sjukdom som fortfarande har en skam över sig och jag tror det tar många år innan gemene man accepterar alkoholism som sjukdom, en sjukdom som går att behandla om viljan från samhället finns och det viktigaste, viljan från den drabbade själv.

Har idrottsrörelsen något ansvar tycker du eller är detta en fråga utanför idrotten?

– Jag tycker definitivt idrotten har ett stort ansvar när det gäller alla drogfrågor. Idrotten måste informera om fallgroparna när alla vet att alkoholen även finns inom sporten. Den som säger något annat ljuger säger Nils-Åke med eftertryck. Jag tycker även ”mina idoler” som Peter Forsberg, Ingemar Johansson, Mats Sundin m fl kunde gå i ”bräschen” för såna här frågor, mig är det nog trots allt inte så många som lyssnar på.

– När vi pratar idoler, favoriter, idrottsmän/kvinnor jag ser upp till inom sporten är det nog själva kampen som lockar mig mest oavsett sport, svetten, tröttheten, vilja att slå motståndaren eller laget. Ärlig kamp där man ser vilken/vilka som vunnit, mål, tider, konkreta resultat. Inga konstiga poängberäkningar där objektiviteten kan vara tvivelaktig för att inte prata om popsporterna där klädseln är viktigare än idrottandet.

Vad vill du säga som avslutning till SAIF-bladets läsare?

– Du som tycker du dricker normalt men kanske måste smyga med spriten, gömma, kanske på flera ställen för att säkerställa att det finns sprit om ett gömställe skulle upptäckas eller du som tar återställare kanske även får minnesluckor, ta allvarligt en funderare om du inte skulle avstå helt. Även du som tycker det är självklart att varje helg ta ett par groggar, fredag och lördag, se i högsta grad upp, du kan vara illa ute avslutar Nils-Åke samtalet med.

SAIF-bladet tackar Nils-Åke för samtalet och hoppas att kan vi bara få in en idrottstjej eller kille på den nyktrare vägen är mycket vunnit.