
Inkomstgrundad ålderspension från 63 år och garantipension från 66 år. Den som vill kan numera behålla sin anställning till 69 år. Alla dessa förändringar trädde i kraft den 1 januari 2023.
Skulle alltså kunna jobba i 11 år och 9 månader till. En del av mig är skräckslagen för alla dessa siffror och det faktum att jag inte har något privat pensionssparande. Vet att jag kommer att ha en ok ekonomi fem år efter min pension, men sen efter det blir det mycket kärvare och att då inte ha någonting sparat känns på ett sätt sådär, samtidigt som jag alltid haft den devisen att leva i nuet när det gäller ekonomin åtminstone. Varför spara en massa pengar till en tid då man inte ens vet om man lever?
Men visst är det så att för varje år som går blir det resonemanget lite mindre hållbart för mig. För jag närmar mig ju den tid som inte fanns på kartan hos mig. Så att nu försöka sätta undan ett par tusen i månaden vore väldigt bra, men det har hela tiden slutat med att jag varit där och nallat när jag behövt extra pengar till någonting. Har väldigt svårt att låta dem vara och vet att det beror dels på min boendesituation idag och dels på att jag handlar nästan varje dag på ett sätt som nästan liknar ett missbruk. Har väldigt svårt att snåla och hålla i mina pengar. En flytt samt en budget som jag verkligen håller måste till.
Medarbetarsamtal där man innan ska svara på några frågor. Det kanske kan bli problem för mig med motivation och framtid på jobbet. Sitter i en sits som sliter väldigt mycket. Min chef ser igenom mig och jag är väldigt tacksam att hon är tillbaka. Kan inte hålla inne inför henne och allt detta skapar oro inom mig.
Kan liksom inte gå i detta så mycket längre oavsett vad som kommer att hända med mig. Vet inte riktigt hur jag ska agera inför framtiden och det skapar negativ stress. Samtidigt har jobbet för mig varit min identitet och i vissa perioder det enda som givit mig trygghet. Något som alltid stöttat mig genom åren. Att det nu gungar mycket och att känslorna har förändrats en del gör mig inte gott, det känner jag. Det är en sak att vilja olika saker och med intellektet försöka se det positiva, en annan sak med känslan som hela tiden sänder ut helt andra signaler.