Blev hämtad av den ena och fick åka bil in till Salabacke för att träffa Evorna. Arbetskamrater där den ena redan slutat på jobbet och den andra gör det om ett par månader. Funderingar och tankar kring detta. På min väg framåt och vad jag verkligen vill och kan förändra.

Bjöds på fika och lunch. En längre promenad till husobjektet i Fålhagen som jag erbjudits var intressant. Funderingar och tankar även kring detta. Alla dessa beslut.

Två fina själar där man slipper vara på sin vakt med vad man säger. Inget filter och det ger både skratt och djupare tankar. Samtidigt är det ovant att vara så ”nära” i energierna med två personer samtidigt, så i slutet på vår samvaro efter flera timmar hade jag fått huvudvärk. Inte för att det var negativt, utan mer för att ”utbytet” eller vad jag ska säga rent energimässigt är ovanligt för mig.

Är fortfarande inte riktigt van vid att inte behöva var på min vakt. Spår av att sluta in och liksom inte våga tenderar fortfarande att ta över, även om jag känner mig helt trygg med sällskapet. Kanske var det den ”kampen” som tillslut påverkade mig? Rent intellektuellt vet jag en sak, men i mitt medvetande eller hur jag ska uttrycka det, där finns fortfarande rädslor som jag tror skapade huvudvärken när det kolliderade. Försöka hitta förklaring på allt är ett av problemen…

Kommer hem, försvagat egenvärde och ser liksom bara det negativa i hur jag var och betedde mig. Efter alla år. Acceptans i att det är bra som det är. Tillit på en vägg. Påminna sig ständigt och sluta tänka så mycket.