Julen 1977 spelade jag och mamma fotbollsspel. Tyvärr hör jag inte hennes skratt längre, men då skrattade hon mycket.

Det ”traditionella” sörjandet har sedan länge övergått i reflektion och att försöka förstå. I morse kunde jag gå in i mammas känsla den här morgonen för 42 år sedan. Då kom också den där ”blå bollen”, vilket betyder kontakt och när jag dessutom rös på ett behagligt sätt förstod jag att hon var med mig. Förtvivlan, återvändsgränd och att vi hade det bättre hos våra fosterföräldrar kom till mig. Att det inte fanns någon utväg eller framtid.

Det är mycket som jag har tvingats att lära mig sedan den här dagen 1981. Åtminstone såg jag det som ”tvingats” under många år. Att jag liksom bara drabbades av detta på måfå. Men nu vet jag, att det finns en mening i allt som händer en, både det ljusa och det mörka. När man är i det kan man naturligtvis inte förstå sådant, för då handlar det många gånger om att bara överleva. Just också för att uppleva den känsla som sorg är. Men kanske så småningom kan man få ihop trådarna och se detta livet i ett högre perspektiv och någonstans kanske förstå något om varför vissa saker händer en. Det gäller som sagt både det ljusa och det mörka i ens liv.

Min mamma agerar för sin skull i första hand. Sen för oss andra. Det är som ett enda stort spindelnät det hela. Vi sitter samman, alla levande väsen. I och med att hon kroppsligen lämnade mig och min syster den här dagen för 42 år sedan, så betydde det inte att hon lämnade oss för alltid. Det har både jag och syrran fått ett flertal bevis på under åren.

Allt hänger ihop och den ”stora bilden”, förklaringarna till det som händer oss, det får vi mellan liven. Sammanfattning, genomgång eller vad du vill. Inför nästa utmaning och nästa liv. Det är min tro och den har blivit allt starkare genom åren.

Mamma saknas mig och har så gjort, absolut, men jag har tvingats att anpassa mig för att överleva här på jorden. Såsom jag gjort med så mycket annat. Mamma har funnits och kommer alltid att finnas där. Men känslorna är förändrade, förståelsen lite större och just detta med att allt snurrar inte bara runt mig. Hon hade sina skäl, för sin egen utveckling som själ och när jag skriver dessa rader då ryser jag som sjuttsingen.

Ska träffa syrran på lunchen idag och gå iväg och tända ett ljus. Fint att få göra detta med syrran.

Uppdaterat:
En liten film blev det i det fina vädret: