
Känner en sådan oerhörd tacksamhet över min familj. Mina barn betyder allt för mig. Att få umgås som vi gjort nu sista dagarna har varit så mysigt och fint. Tycker också om att min relation till mitt ex är så pass bra som det är. Hon kom på besök igår och det kändes riktigt bra. Många bra samtal.
Utan mina nära och kära skulle livet vara så futtigt för mig. Märker skillnaden än mer nu när jag blir ensam. Fast det är ok, det är inte alls som det var för några år sedan när jag var ensam. Har lärt mig att uppskatta även detta. Det finns fördelar med att rå sig själv, även om det blir väldigt tyst. Tur då att jag har mina två katter runtomkring mig.
Lugnt på jobbet. Hinner gå igenom sådant som man liksom inte har tid med annars, åtminstone inte på detta nogsamma sätt.
Men visst, det kommer stråk av ensamhetstankar och en saknad över att vara två. Det kommer aldrig att gå över helt och det är helt ok. Det är en längtan som finns där. Som alltid kommer att finnas där. Nu har det blivit på det här sättet och det är ok det också.
Är på det stora hela nöjd med julhelgen och alla dess dagar. Fokuserar i alla fall på det som varit bra och lämnar det andra därhän. Är så stolt över mina barn. Alla fyra. Tacksam över att fått ha varit en del i deras liv så långt som det varit hittills.
Tankar kring denna tid blir kring det fina jag har. Det är en sådan ynnest detta. Att få vara med och se dem växa upp och bli vuxna människor. Har inte ord för det jag känner, mer än tacksamhet och det täcker in mycket.
Går ner i det nära och fokuserar på det positiva helt enkelt. Av många anledningar i dessa tider.