Vissa människor går nästan obemärkt förbi medan andra gör avtryck som påverkar en i grunden, främst när valet att skiljas ligger utanför ens kontroll. Då blir det tuffare att förstå vissa saker och mitt ”ego”, mitt ”jordiska jag”, kämpar just med den känslan.

På ett ”högre plan” kan jag förstå. Som tur är växer den medveten i mig alltmer för varje år som går, även om ”egot” och dess gamla mönster i tankarna sticker fram hos mig ibland och då främst på nätterna.

Att liksom ”synka ihop” detta, att både vara känslig och berörd i de sanna känslorna (vad det nu är kan jag tänka ibland) som jag har i detta liv på jorden, med den högre förståelsen av att förändring hela tiden sker och att det liksom tillhör liven för att kunna växa och lära sig någonting, det har jag fortfarande i perioder problem med. Men allt oftare kan jag se helheten och liksom i det få en tröst när någonting går emot mitt ”ego” och det kortsiktiga tänkandet. Är en handling utförd av kärlek och goda intentioner, då kommer den från aspekter av oss som vill en väl. Är handlingen något som kommer av annat, då är det ”egot” som talar. Det låter och ser så lätt ut i skrift… men i verkligheten och när det ”bränner till” då kan det vara så svårt, så svårt… Egot är inte heller alltid negativt, inte alls, ibland behöver man det för att ens överleva, utan det är balansen som gör oss gott av just ”egot” och den andra aspekten, från ”källan” eller vad man vill som vi från början kommer ifrån.

Nog om detta nu, detta far och flyger i mig sedan år tillbaka, ”egot” kontra ”det högra jaget”.

Hon kom till vårt jobb hösten 2018. Kände direkt ”kontakt” och allt var så ”självklart” med henne. Som om vi tog vid där vi slutat tidigare. Under dessa fyra år har hon fått mig att våga möta känslor jag flytt under alla år. I början var det skrämmande och otäckt, men med åren har det blivit allt längre stunder i de känslor eller ”sår” som jag inte klarat av att ta hand om så bra tidigare. Hon har betytt väldigt mycket för mig att våga vidare och inte backa när jag bara velat fly.

Nu vet jag att vi kan ha kontakt ändå, men jag vet också att det där som jag haft med henne de sista fyra åren inte kommer att bli på samma sätt framöver. Det är ok, men ändå känns det jobbigt när jag stannar kvar i den känslan, för att jag vet att vår relation nu förändrats till någonting annat. Hon var min gruppledare på administrativa sidan och var så kompetent och duktig i den rollen och när man frågade henne om råd, då fick man alltid hjälp. Så både i jobbet och i det lite mer personliga har hon för mig varit väldigt viktig. Har liksom inte riktigt fullt ut vågat tänka tanken att hon aldrig kommer att finnas mer på jobbet. Officiellt har hon tagit tjänstledigt i sex månader, men jag vet att det ska mycket till och då bli en fullständig katastrof på hennes nya arbetsplats, om hon ska komma tillbaka och det ser jag inte framför mig. Detta har också påverkat mig själv i de tankar jag har gällande min egen arbetssituation. Såklart det gör. Kan nog säga att det varit på ett sluttande plan under lång tid nu och detta liksom bara förstärker känslan. Det är så mycket förändringar som nu kommer och som har kommit de sista åren, att jag faktiskt inte vet om jag kommer att palla mera.

Hon kommer vara mig saknad. Så saknad. När jag tänker djupare på detta blir jag ledsen. Så är det bara och det beror på att jag inte kommer att ha henne i min närhet på det sätt som varit. Hon berör mig på ett sätt som jag inte riktigt kan hantera. Hon får fram saker i mig som alltid skrämt mig och det handlar mycket om det ”goda” i oss. Att på riktigt och i djupet känna positiva känslor till en annan människa utan skyddslappar och ett skämt för att släta över och liksom inte stå för detta. Hon kom förbi detta och såg igenom mitt ”teaterspelande” och skillnaden mot många gånger förr i mitt liv var att jag allt längre vågade tillåta och stanna kvar i dessa känslor. Hon stod kvar när jag försökte med ”gamla mönster”. Hon tog udden av dem och då vågade jag stå kvar allt längre i detta tillsammans med henne.

Hur det nu ska gå med vissa saker, det vet jag inte, men jag låter de positiva saker som hon fått fram i mig vara det som definierar vår vänskap genom dessa fyra år. Hon har lärt mig väldigt mycket.

De som kommer i ”hennes väg” i framtiden gratulerar jag. För mig är det stor tacksamhet för dessa fyra år.