I söndags var jag på husvisning. Lägenheten låg i Årsta, Uppsala och mitt sinne var öppet. När jag gick in i bostadsrätten kände jag ingenting. Det var varken bu eller bä. Fördelarna fanns där, men när jag via sovrummet gick ut på baksidan kände jag ganska direkt en tveksamhet.
Visserligen en stor fin gräsmatta men det som jag inte riktigt grejar är att husen som sen ligger en bit bort, de ligger lite för nära för min smak. En insyn som jag inte riktigt önskar om jag tidigt en morgon vill ta min morgonfika på balkongen eller altanen som fanns vid sidan om. Det skulle inte kännas bra att ha dessa fönster så nära mig. Är idag van att inte ha någon insyn överhuvudtaget.
Mäklaren skulle höra av sig dagen efter. Ville ändå tänka på det eftersom det fanns andra fördelar. Men det slutade med att jag inte lade något bud just för att baksidan inte kändes bra. Kommer ha ögonen mer öppna nu för ett nytt boende. Då med extra koll på hur det ser ut på baksidan (;-). Vet ju vad jag har och är ganska nöjd med detta.
Har också sökt ett nytt jobb. Vill testa och se hur långt man kommer på enbart arbetslivserfarenhet visserligen inbakat med korta kurser som jag gått på vägen så att säga sedan den där dagen i oktober 1983 då jag började i Svenska kyrkan och Uppsala stift. Tror inte på under, men vill ändå försöka. Det finns en längtan till någonting annat, de sista åren i mitt arbetsliv. Så jag kommer nog att fortsätta att söka jobb för att ”öppna upp” för en förändring. Gör jag ingenting så kan ingenting hända. Det är ju samma med nytt boende.
jerryolsson.se 