På kvällarna försöker jag titta på något som intresserar mig. När det skymmer på lite tänder jag ljus. Ofta har jag svårt att hitta någonting som intresserar mig, men jag gillar ju crimedokumentärer och övernaturliga program där de är inne i så kallade ”hemsökta” hus och gör undersökningar, så något sådant brukar det bli.

Fortfarande, efter en och en halv veckas semester är tiderna nästan detsamma som när jag jobbar. Kanske är jag uppe lite längre, men på morgonen har jag svårt att slappna av och ligga kvar lite extra. Kaffehurran åker på ganska tidigt, även nu.

Min yngsta son bor hos mig nu. Han har slutat gymnasiet och ska välja väg framåt i höst. Hos mig får han i lugn och ro ta de beslut som komma skall och här behöver han inte känna någon stress att tvingas till saker han inte vill eller är mogen för. Tänker inte stressa honom, men visst kommer jag att fråga honom hur han tänker och vad han vill göra i höst då och då.

Semesterlunken och att ”komma ner” är svårt den här semestern. Har svårt att ”bara vara” och inte göra saker. Vet inte varför jag känner på detta viset just nu, men så är det. Igår gick jag till ena butiken och köpte nya större krukor till några av mina blommor. Något jag tänkt på väldigt länge, men som inte blivit av. Vi får nu se hur de reagerar på nytt större space.

Kanske är det försent för denna blomma? Mycket av bladen längst ner har försvunnit. Vi får se vad som händer framledes.

Den här ståtliga blomman står i grabbens rum och den har växt väldigt mycket på kort tid. Så att den skulle ha en ny kruka, det var det inget snack om.

Ja, ni ser, jag försöker gå ner i det lilla nu och liksom ”bara vara”. Vädret har varit väldigt fint de senaste dagarna med ca 22-24 grader och många blå fläckar på himlen. Men att sitta ner och ”bara” sola eller lyssna på någon ljudbok, det har jag fortfarande inte riktigt ro till, trots att jag nu haft semester i 1 1/2 vecka.

Det brukar vara så att när det närmar sig slutet, då kommer jag ner och kan liksom vara i det lilla och inte tänka så mycket. Det blir väl något liknande i år.

Fortfarande svårt att ta kontakt med människor som jag vill träffa. Rädslan att bli avvisad spökar inom mig och då låter jag hellre bli. Lusten finns där ibland att socialisera och då speciellt på morgonen innan jag klivit upp och tankarna virvlar inom mig på vad jag vill göra just den här dagen. Gamla mönster och gammalt tankesätt kommer och går, blandat med det nya och det som jag lärt mig sedan den där dagen 1997 då ”proppen gick” första gången. Ena stunden har jag nästan slagit numret för att den andra tänka att den personen inte alls vill träffas.

En dag i taget. Vara i nuet och inte känna inre press på att ”prestera” och göra något. Det är väl detta som är semester? Att bara vara…