Tiden går, lillgrabben år 2008.

På söndag fyller mitt yngsta barn 20 år. Grabben firar födelsedagen hemma hos mig och hans mor och mormor kommer.

Äldsta sonen samt yngsta dottern med fästman kommer också att finnas på plats. Stortjejen som är på väg hem, för att flytta till Göteborg och Sverige, får vänta med firande tills lite senare. Kanske åker grabben ner till henne vad det lider istället, när de kommit i ordning.

Tyvärr är det så att från min sida av släkten är det tomt förutom mig och det beror på frånvaro av tradition och hur det varit sedan många år. Faktiskt sen min uppväxt. Nu har jag inte så många släktingar, men av de få jag har så har som sagt traditionen att fira varandras barn inte funnits där. Det är lite tråkigt när man nu är så få som man är, men så är det och till viss del har jag själv inte orkat att försöka förändra detta.

För mig har det varit väldigt svårt att hitta födelsedagspresenter. Pengar är det enda som lockar numera för då får man helt själv avgöra vad man vill göra med dem. Men ett par andra presenter har jag dock lyckats få fram och som jag tror att han kommer att gilla.

Fönster vid Åsgränd i Uppsala.

När mina barn fyller år får de bestämma vad vi ska äta den dagen. Grabben vill grilla och ha entrecôte. Vi börjar dock med fika och avslutar med grillning senare på kvällen. Att umgås och hålla ihop den lilla familjen blir allt viktigare av just de skäl jag skrivit om.

Det viktiga är att födelsedagsbarnet blir nöjd med dagen, oavsett hur uppställningen ser ut. Att han nu blir ung vuxen visar hur fort åren går och nu ska han stå på egna ben ut i arbetsliv och allt vad det innebär. Ska stödja så gott jag kan och i det hitta balansen av att hjälpa och uppmuntra, men även pusha på om det skulle behövas.