Ena dagen känns det bra att skriva öppet, för att nästa dag inte alls kännas bra. Vet inte riktigt på vilken fot jag ska stå. Tidigare har jag alltid skrivit öppet, men efter flera tråkiga händelser låste jag min blogg i november 2020. Har aldrig slutat att skriva helt här, men inläggen blev färre under månaderna som följde och jag skrev liksom bara för mig själv. För att skriva av mig någonstans.
En del av mig vill vara öppen och kanske inspirera andra med det jag skriver. Varför ska jag behöva gömma mig med den jag är, för att någon/några inte tycker om det jag skriver? Vad gör de här överhuvudtaget? Har liksom svårt att få ihop det, när den starka delen i mig talar.
Samtidigt vill en del av mig fortsätta att gömma mig, för att det är obehagligt att dela med sig av saker som människor kan ha åsikter om och då speciellt när det handlar om för mig viktiga saker. De positiva rösterna är bara roligt och uppmuntrande att få, men de negativa och de som inte vill/kan förstå mig, de fastnar så mycket lättare i mig. Samtidigt är det en lärdom i att man kan inte vara omtyckt av alla. Så är det bara, men det sitter djupt i mig rädslan att bli negativt bedömd och då är jag själv snabb på att ta det som en sanning. Kanske har jag lärt mig lite mer om detta och att jag duger som jag är.
Det är fint att kunna skriva av sig ibland, men att dela det med andra igen? De allra flesta lever sina egna liv och har nog med det. Men återgår sidan till att vara privat, då vet ni varför.
Ni som hittat hit, välkomna! (;-)
jerryolsson.se 