Just nu, här och nu. Bästa tiden på året. Dofterna och allt som vaknar till. Ta vara på, vara ute mycket och njuta.
Min ilska är stor. Min inneboende ilska som jag aldrig släppt ut. Om jag släppt ut något så har det varit genom alkoholen, vilket bara blir så fel. Berättade för nära allierad igår om saker jag inte pratat med andra om. Ilska och så arga tankar som jag skäms för. Den imploderande pojken som behöll allt inom sig.
När någon säger något positivt om mig kan jag inte ta det. Det är svårt att göra det och tro på det. Kanske är det sveken även i det som fastnat tillsammans med ilskan som aldrig kommit ur. Mot mamma, mot pappa och mot alla så kallade vuxna? När jag nu går inåt och detta kommer upp och jag ignorerar detta, då mår jag dåligt och skyller på allt annat än det som den nära allierade fått mig att inse.
Spotta och fräs i duschen, skrik i skogen och ta ut svängarna. Ut med ilskan. Det känns redan bättre. Våga berätta när det inte är så bra inom mig. Våga och inte skämmas.
Att kunna meditera ger mig en del, men det är svårt att få en rutin i detta. Just för det som kommer upp när jag kommer till lugn och hamnar i djupet av mitt inre. Men jag fortsätter att försöka, just för att det inte finns några alternativ nu i mitt liv.
Tack M för de orden.
jerryolsson.se 