Passerar det som nu kallas för Grandins backe på sista april. Det är förmiddag och nästan helt folktomt ute.

Yngsta sonen bor hos mig dessa dagar. Vi gör inte så mycket. Äter lax och dricker pommac. Unnar oss den svindyra glassen Ben & Jerry. Han träffar bara sina kompisar över nätet. Varken han eller jag har lust att gå ner till den lokala kasen.

På ett plan lite sorgligt. Samtidigt är det på det sättet, att ingen av oss gillar stora folksamlingar. Vill inte skriva så mycket om barnen här, men min son påminner en del om mig när jag var i hans ålder. Det gör mig lite sorgsen. Hoppas bara på att det släpper sen när han går vidare i sitt liv efter gymnasiet. Att han blir lite mer social än vad jag var och att han hittar fina vänner.

Mina inre ”bilder” när jag är i halvvakna tillstånd eller vad jag ska kalla det är fortfarande ganska obehagliga emellanåt. Nära död och människor jag inte riktigt känner igen. Får allt oftare ”flashar” som jag inte känner igen.

Svårt med att hålla uppe kosten igen, men jag ska försöka komma på rätt kurs igen. För att jag vill det och kanske måste på ett plan. Kämpar ju med att ”vara snäll” emot mig själv, men det slår fel ibland och ”egot” tar över och jag liksom ”spårar ur”. Det är inte att vara snäll när jag drar i mig en hel påse med jordnötter på en kväll. Då handlar det om andra saker och den balansgången är så svår för mig.

Äta bara mellan klockan 11-19 samt inte köpa sött, nötter och allt som jag vet inte är bra för mig. Hitta en motor som ger livslust är svårt. Livet.

I morgon ska jag till M och Gävle igen. Känns som om jag ska lägga mig på en bänk inför slakt ibland. För det väcker upp och skakar liv så mycket i mig som jag inte har kontroll över. Men det är väl kanske som det ska vara? Men sen att prata om mig själv som alltid och dela det jobbiga, det är jag själv så trött på. Skulle vilja begrava allt igen, men vet att det inte går och det gör mig ångestriden ibland. Tyvärr så är motsatsen också ångest och oro inom mig, så det är verkligen som att välja mellan pest eller kolera. Att stå still går liksom inte längre. Status q är borta i mitt liv.

Vet inte vad jag vill med de år jag har kvar. Det skrämmer mig. Min motor går på låga varv och jag vet att jag måste hitta något som får fart på dem. Livet kräver livslust helt enkelt.