En reell medvetandeförändring är man inte medveten om. Den bara sker. Kanske är det i det djupet som skräcken kommer. Att förändras och inte veta om det. Hamna i något annat. Den man en gång var.
I evigheten och all så kallad tid har man även i medvetandet provat på det mesta. Den man är idag, det är en droppe i havet, ett sandkorn i grushögen. Perspektiven går inte att ta in. Rädslan att bli någonting annat överskuggar just nu progress.
Nätternas försök till förhandling har pågått i månader nu. Att skifta fokus, medvetande på en nivå som är helt okänt orsakar rädsla, ångest och stor oro. På natten är det enklare, viljan och modet är större.
Att hänga kvar vid något gammalt orsakar då än mer polarisering och starka känslor åt alla håll. Att då bara känna och inte agera, blir den stora prövningen. Ingenting är för evigt. Allt är i rörelse hela tiden och att då få vara med om förskjutningar i medvetandet är omtumlande. Vem blir man, vad är man och vem styr egentligen?
jerryolsson.se 