Sista dagarna minusgrader och snöfall. Idag sol och ett par plusgrader. Våren kämpar sig tillbaka igen. [Instagram]

Om jag igår kände mig orolig och med ångest så är det idag lite tvärtom. Känner mig grundad och ganska ok faktiskt. Mina nattliga ”äventyr” ställde mig ganska rejält i natt med det faktumet att jag vill leva kvar här på jorden ett tag till som Jerry.

Det var intressant den här gången eftersom jag minns mera av någon outgrundlig anledning. För det första var jag inte själv att ha den här ”kampen” inom mig i natt. Det var någon annan med mig som jag inte kommer på vem det var. Men vi var två stycken själar som drogs in i någonting mot att ”dö” och gå vidare.

En del av mig ville inte alls detta utan började agera och i det vaknade jag och pratade för mig själv och argumenterade att det var för tidigt. Inte nu och inte denna natt. Var ett par gånger inne i konstigt medvetande som jag inte har ord på. Som om jag var på väg att glida i väg mot någonting som jag med en del av mig tolkade som döden och att jag skulle lämna min kropp. Jag vet, det låter konstigt men jag kan inte förklara det på annat sätt.

Men när jag kom en bit, så var det som om en annan del av mig protesterade och ville tillbaka. Det var då jag med någon del av mig (kanske den jordiska som är Jerry, jag vet faktiskt inte) som liksom backade och inte ville dö. Dö på det sätt som jag trodde var att dö, men som jag nu i efterhand tror kanske handlade om någonting helt annat.

Dö från gamla tankar och mönster och inte dö från den kropp jag är i just nu. Har jag inte skrivit om detta förut? Känns så när jag nu skriver.

Nätterna är händelserika för mig, den saken är klar i alla fall. Men i alla fall, när jag vaknade idag nu så känner jag mig mer trygg i mig själv på något vis. Liksom lugn och i mig själv mer än i går. Det ser jag som positivt, men jag vet att det kan svänga fort numera från ena kampen inom mig, till den andra. Det är här acceptansen och konstaterandet är viktigt. Att jag liksom stannar kvar i känslorna och det tror jag också att mina så kallade ”dödsdanser” på nätterna handlar om.

För jag dör inte på det sätt som jag tror, utan på ett annat sätt. Vilket inte är farligt utan en naturlig utveckling för mig i den förståelse jag behöver.