En promenad på förmiddagen och snön har kommit tillbaka.

Ibland känns det som om någonting ”annat” driver mig. Varken kan eller vill utveckla det mer än att jag ”styrs” av någonting ”högre” som vill mig väl i vissa lägen. Detta är någonting positivt eftersom tidigare i mitt liv så var det ofta destruktiva saker som jag gjorde. Nu är de alltmer positiva och bra saker för mig.

Som att ta mig ut på en promenad idag, trots att en del av mig inte ville. Men det var liksom inget snack, på med paltorna och ut gubbe! Ringde syrran och uppdaterade mig om läget. Pratade också med A om kommande födelsedag, att tillhöra familjen och lite om yngsta grabben som nu är inne på en tuff slutspurt gällande skolan.

Vila i det jag har. Tacksam över det jag har.

Fick onda aningar gällande Rysslands invasion av Ukraina när jag läste detta. En syn som tydligen många ryssar delar. De pratar som om de vore de nazister som de säger sig bekämpa. Obehagligt och är det på detta sätt ryska ledningen ser på Ukraina, då har vi mycket hemskt som kommer att se framöver med död och lidande. För det är som om de gått över en gräns sedan de gick in i Ukraina och nu ska de slutföra detta oavsett.

Hur regerar västvärlden och de demokratier som står på andra sidan? Kan de acceptera att Ukraina blir den del av Ryssland? Om inte, hur ska de agera utan att starta ett storkrig och med kärnvapen involverade. Hur långt ska allt detta eskalera tillslut. Får ont i magen och onda aningar av att läsa texten.

Ibland känns detta verkligen som pest eller kolera. Vad som än kommer att hända framöver, så blir konsekvenserna enorma för vår värld, på ett eller annat sätt. Onda aningar om någonting hemskt får jag av detta.

Även i skenet av det otäcka anfallskrig som pågår från Ryssland mot Ukraina måste både jag och många människor tror jag försöka se det lilla och det positiva som finns i vardagen. Man orkar inte annars och det finns risk för att man går ”sönder” och vad det kan innebära är konsekvenser som är olika beroende på vem man är.