Normalt sätt är det idag ”lilla julafton” eftersom det ikväll är final i melodifestivalen. Men i år känner jag inte lika mycket för detta. Har mest oro över världsläget och människorna i Ukraina. Hur deras liv så totalt vänt till mörker och katastrof de senaste två veckorna.

Men visst ska jag titta och jag blir inte ensam. Yngsta dottern och O kommer hit igen och det känns bra. Vi ska äta också tillsammans innan finalen. Hamburgare gjorde på formbar vegofärs. Men vem som vinner ikväll är mig egalt, det spelar liksom ingen roll.

Nu är det verkligen en dag i taget som gäller. Klarar liksom inte av mer. Har också allt svårare att följa utvecklingen i Ukraina. Det går rakt in och jag blir helt sänkt. Dessa stackars människor som tvingas fly för en diktators sjuka föreställningar om en tid som aldrig kommer tillbaka. Det är så tragiskt det hela.

Ibland känns det också som vi går och väntar på vad som komma skall. Som om vi väntar på något hemskt och att helvetet brakar löst för oss alla på jorden. Den känslan tror jag många bär just nu. Kärnvapen är skrämmande och blir diktatorn tillräckligt pressad så vet man inte vad som kan hända.

Verkligen en dag i taget nu.