Idag har jag ett helt annat lugn inom mig än när ovanstående bild togs. Den 11 juli 2007 var jag i Årsunda med tjejerna. Vi hade hyrt en stuga och jag försökte uppehålla något av en ”normal” tillvaro. Men hela mitt inre var i uppror just då.
Mitt och A:s äktenskap var på upphällningen och just där och då visste jag att det var över. Den känslan var och är bland de värsta som finns. Det handlade bara om att försöka hålla ihop. Men barnen visste och kände på sig den sommaren att någonting var fel.
Det positiva är för mig att det går att hitta rätt igen. Visserligen lever jag ensam och ibland är det skitjobbigt, men jag lever. Och jag är nykter! Jag fungerar fortfarande och har under alla år som gått kämpat för att ”hitta hem” och förstå mig på mig själv.
Blir aldrig färdig, men jag är på väg. Idag t ex drabbades jag av ångest och hade det hänt 2007 då hade jag mått så dåligt och säkert ätit något onyttigt och passat på att dricka när jag kunde. Då låg det kvar i dagar, ja i bland veckor. Jag tillät då att ångesten kontrollerade mig och inte tvärtom.
Idag försvann den på några timmar genom att jag vet att det försvinner och inte gör mig illa så länge. Då klarade jag inte av att vara i det och hade inte alls accepterat att livet också innehåller ångest för mig. I och med denna insikt klingade det av efter ett par timmar och nu mår jag ok igen. Idag har jag kontrollen och inte ångesten och den känslan är underbar! Utan att ha tagit till massa flyktmetoder som bara gör mig illa. Det är en wow-känsla över detta, helt klart!
Man ser det inte när man är mitt i det som är jobbigt, men just genom att se tillbaka som jag nu gjort idag, ser jag att massor har hänt i mitt liv som också varit positivt. Bara det att jag är kvar och att jag inte givit upp tyder ju på det. Eller hur?
Man får aldrig ge upp. En dag, ibland en timme i taget. Det blir alltid bättre. Ger mig en liten klapp på axeln idag, sanna mina ord! Bra jobbat!
jerryolsson.se 