Idag är det 41 år sedan min mamma lämnade detta jordeliv.

Socialförvaltningens anteckningar eller som det kallades för ”journalblad” har fått mig att gå tillbaka lite djupare än jag brukar gällande min mamma och hennes sista år i detta jordeliv.

Så kring dödsdagen far tankarna på vad som verkligen hände? Att hon tog sitt eget liv och att metoden var att lägga sig i badkaret fullpumpad med tabletter samtidigt som hon skar sig är något jag redan vet.

Men alla anteckningar om vad som hände dagarna innan får jag inte riktigt ihop med min minnesbild. Jag var bara 15 år gammal och kan ha blandat ihop en massa saker. Så kan det vara. Men bara det att vi var hemma hos mamma på morgonen samma dag, det är något jag inte minns. Att mamma bad Sven (vår fosterpappa vid den här tiden) att hämta oss samma morgon, det minns jag inte alls.

Mamma ville alltså vara ifred och självmordet kanske inte var så ”spontant” som jag först trodde? Får ju också av anteckningarna vid handen att situationen såg ljusare ut än vad jag minns för mamma gällande att vi skulle flytta hem under våren 1981.

Vet inte vad som hände dagarna innan och kommer nog aldrig att få reda på det. Det finns i mina tankar nu och det fanns inte där tidigare, inte på det sätt som det finns nu i alla fall eftersom jag trodde att ”slutet” var på annat sätt. Delvis har den bilden förändrats nu efter att ha läst socialförvaltningens anteckningar om dödsdagen och allt däromkring.

Min mamma skulle i år ha fyllt 75 år om hon hade varit kvar på jorden. Efter att ha läst om hennes grava alkoholberoende tror jag inte att det hade kunnat bli så, även om hon inte hade tagit livet av sig idag för 41 år sedan. Det hade säkert kommit senare eftersom hon var så pass ”förstörd” av allt missbruk under flera år. Hon hade inte kraften att ta sig ur detta. Det är bara att konstatera att det var så och att inga barn i världen kunde ändra på det.

Alkoholen vann alltid. Året innan hade hon tvingats in på ”torken” men jag kan inte se att hon orkade själv under några längre perioder. Viljan fanns inte där och om det kan man tänka vad man vill. Faktum är att min mamma inte ville leva längre och oavsett om det var i påverkan av både tabletter och sprit, tror jag att det hade varit mycket svårt att vända detta vid ett senare tillfälle. Alkoholen fick alltid företräde och i det finns en sådan oerhörd kraft som alltid vann när det gällde mammas vilja.

Redan den 27 augusti 1980 försöker mamma ta sitt liv första gången. Hon misslyckas och hamnar i respirator på Akademiska sjukhuset. Hon blandade sprit och tabletter och i journalerna står det att hon hade skrivit ett avskedsbrev till mig och syrran.

Att hon var inne på spåret att inte vara kvar, det vet jag. I min så kallade ”livsbok” har jag nu, efter att ha läst journalbladen från socialförvaltningen, reviderat mina ord om dödsdagen, som nu alltså var för 41 år sedan när detta skrivs:

Den 3 januari 1981 ringer telefonen. Den dagen glömmer jag aldrig. Mamma hade alltså tidigare på dagen ringt till Sven som bett att han skulle hämta oss eftersom vi var hemma hos henne. Det läser jag idag i journalhandlingarna och detta hade jag inget minne av. Jag får som sagt var inte ihop vissa bitar efter att ha läst socialförvaltningens journaler gällande detta.

Ett minne jag har, men som jag nu inte kan placera tidsmässigt är att mamma ringer mig. Jag var av någon anledning sur på henne. Tror att jag då hörde att hon var påverkad av tabletter och det gillade jag inte. Minns inte exakt vad vi sa till varandra, men jag kommer ihåg att samtalet inte var positivt. Mamma var nog ledsen när vi la på luren. Detta samtal tog jag på mig och ältade länge. Trodde jag var skulden till att hon tagit sitt liv.

En sak som jag fortfarande bannar Sven för var att jag aldrig fick se mamma efteråt. Han ville inte att jag skulle se henne. Trots att det den 7 januari 1981 står i journalanteckningarna från socialförvaltningen att jag skulle få se henne tillsammans med Sven, så skedde det inte. Det är någonting som jag tror hade läkt mig på sikt. Att verkligen få se att hon var död. Visst, det hade nog varit jobbigt och svårt just då, men för mig är hela den här händelsen i sig traumatisk och någonting som har påverkat hela mitt liv och så kommer att göra tills den dag kistlocket slår igen.

Jag ville se min mor och jag ville ta avsked, det är liksom som att beröva mig det avsked som jag så väl behövde. Det enda jag fick se var en jävla kruka med hennes aska i, flera veckor senare!

Vi ville vara hos mamma och om det vittnar de anteckningar som socialförvaltningen gjorde bara dagar före hennes självmord:

”Ann-Britt omtalar att Jerry mår mycket dåligt för tillfället. Har vid något tillfälle sagt att han skall ta sitt liv om han inte får bo hemma hos mamma. Efter julhelgen kommer han att vägra att åka tillbaka till Marja och Sven Nyberg (fosterföräldrarna).” – 801218

”Varken Mona eller Jerry vill åka tillbaka till Nybergs efter julhelgen. De trivs mycket bättre hemma hos mamma och Åke. Gerry berättar att innan julhelgen så drack Sven Nyberg väldigt mycket starköl och hade svårt att gå.” – 801230

Min egen slutsats i min ”livsbok” kring detta:

Fast kanske är det så att jag så önskar en annan verklighet än den som var? För det är ju så att mamma gjorde ett självmordsförsök redan den 27 augusti 1980 och då blandade sprit och tabletter. Hon var hemma tre dagar senare och sa redan den 3 september att hon var i ”bättre form”, vilket låter mer som ett önsketänkande än hur det faktiskt var på riktigt. Visst, jag och syrran försökte verkligen den hösten och ville hem till mamma, men hon hade en make som troligtvis svek henne de sista dagarna i hennes liv. För jag läser den 7 januari att ”Åke är mycket förtvivlad och har skuldkänslor för att han har orsakat Ann-Britts död”.

Vet inte vad jag ska tro, så här många år senare egentligen. Vet att alkoholen är djävulens dryck och att har man väl fastnat i dess klor, så är det oerhört svårt att ta sig ur om man inte har starkt stöd av de nära och kära, vilket jag inte tror att vår mamma hade. Men jag tror som sagt var att verkligheten inte riktigt berättades för mig och Mona oavsett och då speciellt vad som hände de sista dagarna i hennes liv. Det känns så och det känns som om det fanns krafter där som inte riktigt ville att vi skulle flytta hem till mamma under våren 1981.

Som jag skriver ”river det upp” och jag har svårt att sluta att tänka på de sista dagarna i min mammas liv. Vad hände under de första dagarna av året 1981? Än märkligare blir det att på förmiddagen den dag min mamma dog ringde hon till Sven och ville att han skulle hämta oss från henne. Varför?

Mamma har för länge sedan ”gått vidare” men både ser och hör om mina dubier idag, det är jag säker på. Hon vill att jag ska släppa detta och gå vidare, men det är svårt nu när ny ”fakta” lagts på bordet av journalbladen från myndigheterna. Dessutom har jag nu själv begärt ut handlingar gällande mig själv och mina föräldrar eftersom jag vill se om det finns mer som jag inte vet eller har missuppfattat. Ska försöka, trots att jag vet att sekretessen är stor gällande andra personer, att få se vad som faktiskt står i mammas och pappas egna journaler. Om jag nu får se dem.

Mamma har gått vidare och gör annat idag. Min övertygelse, så att skriva något om att vila i frid eller så tänker jag inte göra. Vi syns så småningom på något vis morsan, det är det enda jag vet. Åren går, minnena bleknar samtidigt som jag nu är mer nyfiken än någonsin.