Orden forsade ur mig när jag låg där på bänken hos M. Orden om hur jag blev tillrättavisad som 6-åring där varken mamma eller pappa förstod mig. Det första sveket i livet.

När pappa fortsatte att håna mig och ge mig blicken. Under många år så kände jag att han inte tyckte om mig. Om min sexuella läggning och att jag kan älska även killar och orden ”hör du nu, gubbe” kom inom mig när jag pratade. Det är den här jag är. Hör nu på gubbe!

Kände redan efter halva behandlingen hur trött jag var och bara tanken att vända på mig var jobbig. Vad kommer nu upp? Rosenbehandlingen är starkt och tog på mig en hel del i onsdags. Fast det blev lekfullt trots att jag i början var både förtvivlad och arg. Såg mig själv i ett rum målandes och ålandes i någon form av befrielse och lekfullhet. Tror att det behövdes efter första halvans ”utbrott” om min sexualitet och all det svek jag kände mot både mamma och pappa. Mammas blick i bilen.

M sa att någonting lossnade och att det kunde komma känslor och tårar de närmaste dagarna. Tillit till livet sa hon. Tillit till livet är stora ord och jag vet inte riktigt vad det betyder. E på jobbet hörde av sig idag via SMS. Jag vågade fråga om hon ville ringa mig så vi kunde prata lite.

Bara det. Att jag vågade be om hjälp. Vi pratade i mer än 50 minuter och när även hon använder orden ”tillit till livet” då hajade jag till. Hon är så bra E. Så otroligt viktig för mig just nu. Ibland känns det som om hon är den enda nu som förstår mig. Jag förstår mig knappt på mig själv längre. Men jag vet att jag kommit långt i min process trots allt. För ser jag tillbaka så var orden samma många gånger i gamla texter, men då betydde de andra saker. Nu är det mera på djupet och mer på riktigt än intellektet som jag styrts så mycket av tidigare.

Tror mig att jag vet så mycket och inte behöver känna det jag säger själv. Har sista veckan haft problem med tankarna där mörka händelser fått för stor plats. Livsval som inte är bra för mig. Som tur var så stannar det vid tankar numera och i det har jag kommit en bit på väg. Att inte ta den lätta vägen och fly in i det som förlänger och tillfälligt får mig att tro mig vara på rätt väg. Den egna förljugenheten.

Fått fina upplevelser två nätter nu när jag sovit. Bara känner det även om jag inte kan sätta ord på vad det är, mer än att det handlar om liven och varat. Att vara lugn i det som är och om man vill tillit till livet.