En vit damcykel

Hemmavid i två månader nu. Var nere på jobbet senast den 25 mars. Tristessen börjar ta tag i mig alltmer. Coronaviruset (covid-19) härjar visserligen fortfarande men börjar ändå att minska och nu måste jag göra någonting för att förändra min situation så att inte topplocket går. Givetvis med Folkhälsomyndighetens rekommendationer fortfarande för mina ögon.

Vill liksom krypa ur mitt eget skinn och även om jag tagit en promenad och donat finns oron kvar och de sista dagarna har det blivit än värre. Så nu jag har köpt in en cykel!

En vit damcykel. Ska vara enkelt och så få växlar som möjligt och fotbroms är tvunget för mig. Klarar inte av handbroms. Enkelt, rent och snyggt. Inga konstigheter.

En vänlig själ från jobbet har hjälpt mig med att hitta denna cykel samt frakta ut den till mig. Så snällt!

Tanken är att cykla in till jobbet en dag i veckan. Tur och retur blir det cirkus 26 kilometer och tar jag det lugnt och fint utan tidspress ska det nog gå bra. Då slipper jag dels kollektivtrafiken med tanke på smittan samtidigt som jag får en rejäl dos motion.

En testtur på cykeln. Foto: Eva Wallin

Försökte ju skaffa cykel för några år sedan. I och för sig var det ett riktigt ras till cykel som inte höll för någonting. Där bedrog snålheten visheten eftersom ena däcket small på jungfruturen! Blev då så less på allt vad cyklar heter att det fick vara för mig. Nytt försök nu alltså och kanske håller den här liten längre eftersom prislappen var högre och den var ombonad och fixad.

Så en vit damcykel ska förhoppningsvis få fart på gubben. I kombination med att fortsätta mina promenader kanske det ska göra att det känns aningen bättre och då speciellt de dagar då jag inte jobbar.