Fina värden & nu torrlagd i sex år

Vägvalet numera är ganska lätt.

Träffade min husläkare idag för första gången på väldigt länge. Har haft samma i flera år. Det kändes bra. För ett par veckor sedan tog jag urin- samt blodprover som vi nu gick igenom. Trots att min kost inte är 100% så såg mina värden bra ut. Mitt blodtryck låg dessutom på en fin nivå. Så glad över detta.

Vi diskuterade mitt högerben som nu krånglat i flera år. Känselbortfall och värk kan endast botas med sjukgymnastik enligt min husläkare. Ihärdighet och idogt och inte ge upp som jag gjorde förra sommaren. Så i maj ska jag igen träffa sjukgymnasten som jag förra sommaren bara träffade en gång för att jag helt enkelt inte orkade med det jag skulle göra. Erkänner… men nu har mina problem med benet blivit väldigt jobbigt i perioder så jag måste ta tjuren vid hornen om jag vill bryta den nedåtgående spiralen.

Vi pratade också om min gikt och jag berättade om anfallet jag hade i februari. Ett anfall som var utdraget med värk till och från ända in i mars. Har haft problem med återkommande gikt under flera år nu. Åkte dessutom på njursten för snart ett år sedan som kan vara resultatet av för hög urinsyrenivå under för lång tid. De kan alltså hänga ihop med gikten och urinsyran. Det blev ytterligare ett blodprov för att kolla upp detta. Undvika kött och dricka mycket vatten samt ge sjuttsingen i alkoholen är de tre stora förändringarna som jag faktiskt gjort. Det allra viktigaste just nu för mig är att dricka mycket vatten.

Pigg, glad och nyter (även nykter). Vissa stunder som beskeden idag gör mig glad.

Det där med att ge fan i alkoholen har faktiskt nu fungerat i 2 190 dagar, dvs exakt 6 år idag! Det är en av få saker som jag är stolt över med mig själv. Att jag till alla pris oavsett mående inte tar till alkoholen igen som tröst och flykt är något som jag är helt på det klara med. Tänker aldrig bli slav under den drogen igen. Helt torrlagd sedan 6 april 2014.

Även om jag äter för mycket ibland så är det ändå bättre än det var förr. Det visade om inte annat svaret på alla prover idag. Visst, kunde jag tappa i vikt så skulle varje kilo ner göra saken än bättre och då speciellt problemet med mitt högerben. Jag vet ju det, men det är som om jag inte klarar av även detta fullt ut, utan det är precis som om det måste finnas någonting ”destruktivt” kvar. Jag jobbar på det, men det är svårt och just nu förmår jag inte den disciplinen. Det får vara så just nu och jag tänker inte slå på mig själv gällande detta, utan vara glad för de positiva besked jag fick om mina värden.

Det går fortfarande framåt, även om takten ibland nästan är stillastående.

Den här bloggposten blev som värsta sjukjournalen, men jag är öppen med mitt liv här, både fysiskt och psykiskt, som ni vet (;-), ni som hängt med ett tag. Det är så mycket enklare att skriva av sig, än att prata om det. Så har jag alltid känt.