Omvälvande vecka

Gamla Stan – på väg till terapin i tisdags.

Svårt att få ner tankarna så att det känns beskrivet på rätt sätt. Men det är nog så att jag inte kan sätta ord på det som nu händer i mitt liv. Omvälvande får täcka in det som pågår. Allt är förstärkt gånger 100. Alla känslorna och mitt flyktskydd av allt fungerar inte som förr med kontroll och den tro jag hade på att jag kunde styra allt. I det lilla och i det stora. Ibland medvetet men för det mesta omedvetet.

När detta rubbas i djupet blir det bara omvälvande allting. Har nu gått tre gånger på terapin sedan sommaruppehållet och däri ligger medvetandet och varat i mig som någonting som jag bara försöker acceptera och låta det som kommer nu komma. Omvälvande på så många plan. Allt mer positivt och faktiskt lite stolt över att jag vågar. Vågar fortsätta och att jag inte backar när ”källarbesöken” kommer med allt vad det medför sig inom mig. Mörkret förstärks ju också i allt detta även om ljuset tar allt större plats. Omvälvande vecka.

Vad tillit verkligen innebär har jag i djupet den senaste tiden fått vara med om och det är för mig svårt att sätta ord på. Det är oerhört befriande samtidigt som jag är livrädd när de gamla tankemönsterna krigar sig tillbaka korta stunder, för att ”förstöra” och ”skydda” på det sätt som alltid gjorts, även om det varit så fel. Tilliten till A i Gamla stan gör att jag vågar bestiga marker dit jag aldrig ens tittat just för att jag varit livrädd för att tappa kontrollen över känslorna.

Fy fan, det är så häftigt alltså…

Olle Foto: Java Whiskers Instagram

Kattkaféet Java Whiskers har fått nya katter. När jag såg Olle kände jag direkt en samhörighet och jag blev helt förälskad i honom. Vet inte varför, men så var det bara. Sen kollade jag in filmen med de nya katterna:

Då blev jag än mer förtjust i Olle. Slängde in en ansökan om adoption och nu ska jag dit och träffa honom om några dagar! De vill intervjua mig och se om jag ”duger” som husse. Jag som inte skulle ha fler katter, åtminstone inte just nu, är på väg att skaffa en kompis till Maja. Nu är det visserligen lång väg kvar att gå, men jag har i alla fall blivit kallad på en intervju.

Det är en av anledningarna också till att jag blivit mer ”öppen” inför en katt till. Att Maja har börjat att jama alltmer, vilket hon inte gjorde tidigare, och så går hon omkring och tittar i rummen. Tror att hon känner sig ensam och nog skulle en Olle i hennes liv kunna bli ett lyft? En kompis och vän. Vi får se vad som händer, jag blev i alla fall direkt förtjust i Olle och kunde inte låta bli att ansöka om att bli husse till honom.

Avtackning och gåva till jobbarkompis i torsdags på Frenchi.

Gunilla och jag har varit arbetskamrater sedan 1989. Hon är en av ”gamla gardet” som nu går i pension. De är inte många kvar nu och att avtacka henne med hennes arbetslag (vi jobbar inte i samma sedan några år) var vemodigt och lite jobbigt. Hon har nästan alltid funnits där och brytt sig och hennes goda hjärta är stort, inte bara för mig utan för många andra på jobbet. Det kommer att bli ett stort tomrum när hon slutar och så tror jag många känner.

De är inte många kvar nu på jobbet av de som var med när jag började. Från min tid på stiftsbyrån och 1983 finns faktiskt ingen kvar hos Uppsala stift idag. Några är kvar från 1989 då vi slogs ihop med domkapitel och stiftsnämnd som det hette på den tiden.

Jag och två andra arbetskamrater till Gunilla gav henne en fotobok med bilder från den tid hon varit på kansliet. Hon har nu ett par veckor kvar på jobbet och den 20 september gör hon sin sista arbetsdag, efter nästan 40 år med samma arbetsgivare… ..usch det känns tråkigt att tänka på detta, men det är ju så att ingenting står stilla utan tillslut förändras även det som man tror aldrig kommer att göra så.

Citrus och Lucifer fyllde 4 år.

I måndags var jag till Anna för att gratulera två födelsedagskatter. Citrus och Lucifer fyllde 4 år och det var så roligt att få träffa dem. Jag hade med mig lite kattgodis och fin kattmat till dem. Tyvärr är det svårt att träffa dem nuförtiden. Men i måndags gick det bra en stund på eftermiddagen när matte var hemma ensam. De är så fina katter.

Bio med grabben.

I går var Elias och jag på bio. Vi såg Det: Kapitel 2 och utan Bill Skarsgård som Pennywise hade filmen fått underkänt av mig. Han skulle ha varit med mer eftersom det då blev lite nerv och spänning i filmen. För den var alldeles för lång och många scener kändes helt överflödiga. Sensmoralen, speciellt i slutet, blev inte trovärdigt och allt blev så utdraget.

Bill Skarsgård i ”Det: Kapitel 2” som clownen Pennywise.
Fotokälla: https://www.imdb.com/title/tt7349950/characters/nm0803889

Mer Pennywise och minst 45 minuter kortare hade gjort filmen bättre och rappare. Nu fick den trots allt betyget 5 (10) av mig just för att den stundtals var skrämmande när den psykotiska clownen dök upp. De hade lätt kunnat göra en film enbart utifrån denna rollfigur och sen skippa resten av monstren. Första filmen var bättre.

En omvälvande vecka. Mycket händer just nu. Det mesta är positivt och livgivande.