Två kärlekshistorier i olka tidsepoker men ändå inom samma familj med en hemlighet som överlevt i generationer. Två avsnitt om homosexuell kärlek i både dåtid och nutid i engelsk miljö. ”Man in an Orange Shirt” grep tag i mig på ett sätt som jag inte riktigt var beredd på.
Trodde jag var färdig och hade accepterat det som är. Men i vissa scener brast det för mig. Längtan är starkare än försöken att inte känna och släta över. Här och nu och acceptera det som är, fick sig en törn med många tårar.
Visst fan är valet mitt på ett plan, men förmågan och kraften till andra vägar finns inte där. Oförenligt då rädslan att kunna bli intresserad av någon annan är starkare. Varför går alltid att diskutera. Att bli avvisad, inte vara värd och själväckel räcker långt…
Skam eller längtan beroende på dagsform. Skulle aldrig i livet ens försöka ta kontakt med någon av samma kön och så har jag alltid känt. Tidigare hjälpte (och stjälpte?) alkoholen mig i försöken, ofta med resultat av än mer skam och ångest sedan i nyktert tillstånd. Kan inte ens förklara vad som huserar i mig av känslor gällande det manliga könet. Vet att det låter som om jag kan stoppa undan, visst kan välja och får skylla mig själv, men det går bara inte. Då får man sitta där man sitter, jag vet det!
Känner mig inte hemma någonstans och då pratar vi inte bara om känslor inför andra människor, utan även gällande fysisk boplats som allt mer aktualiserats. Balans, acceptans och tålmodighet tamejfan i allt. Bitterhet är inte vackert oavsett vem den bor i, så den fan hoppar vi över…
”Man in an Orange Shirt” är vacker och rör om som ni märker. Finns till den 6 september på SVT Play.
Trailer:
jerryolsson.se 