För åttonde gången gick jag med Felix till veterinären i Ekeby.

Veterinären vill verkligen rädda livet på Felix. Trots att behandlingen nu var slutförd hörde hon av sig igår kväll för att höra hur det är med Felix. Jag berättade och då blev hon orolig och ville att jag skulle komma förbi idag. Vilken veterinär hon är alltså! LillyVet bryr sig verkligen om sina patienter.

Semintra i tio dagar. Ännu mer vatten måste vi få i honom under dessa dagar för att detta ska gå bra. Felix behåller inte vätskan i kroppen, vilken gör att han förr eller senare kommer att bli uttorkad, vilken i sin tur kommer att medföra livshotande problem.

Lillyvet hade med sig en kollega från Brasilien som idag också tittade på Felix. Flera olika sorters sprutor med vitaminer och sådant som är bra för njurarna fick Felix. Men det som är det allra jobbigaste i det hela är, trots att Felix just nu blir lite piggare för varje dag, som det känns, så kommer detta med vätskan göra att han torkar ut tillslut och inte kommer att orka mer. Blir så ledsen när jag tänker på detta och att det inte vänder någon gång.

För det känns ju ändå på ett plan som om det vänder nu, men när veterinären påpekar detta med vätskan då blir jag så nedstämd. Som om vi bara väntar på slutet oavsett vilka åtgärder som görs för att rädda Felixs liv. Han känns ju piggare, han är mera ”med” och han äter ändå lite mer mat…. men han tappar vätska i kroppen oavsett vad vi än gör.

Semintra som Felix nu ska få testa minskar både proteinuri och sänker blodtrycket vid kronisk njursjukdom. Det är värt att pröva om det värdet sen i sin tur kan påverka andra att sjunka. Men det känns som om vi nu famlar efter lösningar som ändå inte kommer att fungera på sikt. Jag vet, jag får inte ge upp och jag måste tro på Felix, men det har varit så mycket upp och ner nu under kort tid att jag ibland blir lite nedstämd och tvivlande. En vecka känns som en månad i tid.

Vår älskade Felix. Han var så på hugget idag och morrade och skrek hos veterinären. Han är ju så mycket piggare än bara för en vecka sedan, men ändå så känns det inte riktigt bra just för detta med vätskan.

I morgon ska jag försöka få tag på medicinen på något apotek. Jag fortsätter att mata honom med sprutan och sen måste vi intensifiera försöken att få i honom vatten. Vi kommer aldrig att ge upp om Felix förrän det är helt kört. Så är det bara.