Tuff resa för Felix

Felix fick sin tredje droppbehandling igår hos veterinären.

Felix mående är bättre, men han mår fortfarande illa och äter dåligt. Men jämför man med hur det såg ut i onsdags, finns det hopp. Detta är en tuff resa detta för honom. Igår genomgick han sin tredje droppbehandling och veterinären anser att han behöver en fjärde idag, fredag.

Felix äter själv. I går förmiddag.

Felix är ingen ungdom utan han fyller 15 år i augusti. Nu på morgonen har han druckit vatten, men för övrigt känns han väldigt trött. Igår kom det tårar när han åt räkor själv och jag har fortfarande svårt att ta in att behandlingen har gjort att han ”kommit tillbaka” så pass mycket som han nu har gjort.

När vi kom tillbaka från veterinären igår åt han fisk och drack vatten själv. Jag var så otroligt tacksam över att behandlingen verkar fungera på Felix och att förbättringar syns.

Igår på förmiddagen ville Felix gå ut. Helt otroligt efter hur han mådde bara två dagar tidigare.

I tisdags var han nämligen så dålig att han inte kunde sköta toalettbesöken själv, så illa var det. Nu går han på toan utan problem igen. Han var knappt kontaktbar och idag är han med på ett annat sätt, även om han som sagt fortfarande är väldigt trött och sover mycket. Han drar sig inte heller undan hela tiden, utan kommer ibland fram och vill gosa. Det är ett bra tecken. Förra natten ”pratade” han mycket med mig och ville inte vara ensam.

En annan sak som är otrolig är hur hans päls förändrats på så kort tid. Från att ha varit sträv och tovig var den igår på väg att bli sådär mjuk och fin igen, som den brukar vara. Det är helt otroligt hur fort det vänt med pälsen.

Vi slits mellan hopp och förtvivlan. Sista dagen mest hopp som sagt, men jag vet att vägen är lång för Felix för att komma tillbaka till det som det en gång var, om det ens är möjligt efter denna akuta njursvikt. Försökte införa lite specialmat nu på morgonen, men det ville Felix inte äta av alls. Hans illamående har jag fått en halv tablett till som veterinären rekommenderat. Varje morgon ska han få en sådan tills illamåendet förhoppningsvis har släppt. Det är just nu det som oroar mest.

Känner ett mer lugn idag än tidigare gällande Felix. Vi har gjort allt vi kan och jag gosar, kollar till Felix hela tiden och ger honom all min kärlek. Finns där hela tiden och ber om mer tid för honom. Skulle det ändå inte funka, så vet jag att vi alla gjort allt vi kan.

Igår vid soffan. Felix vill gosa. En underbar stund som jag hoppas det blir fler av.

Vad jag förstår är dagens behandling den sista. Sen ska vi försöka få detta att fungera utan droppbehandling och om några dagar ska det tas ett nytt blodprov för att se om det vänt. Oron finns där givetvis, även om gårdagen ger hopp. Vilken kille han är Felix, tänk om han klarar även detta! Jag blir alldeles tårögd av vilken kampvilja det finns i den där kattkroppen. Även med tanke på hans historia där han flera gånger varit illa ute, men alltid kommit tillbaka.

Idag känns han så trött så trött och jag hoppas att det bara handlar om allt han varit med om och att han är gammal och behöver vila. Som sagt, vi slits mellan hopp och förtvivlan hela tiden…

Idag är han så trött, så trött… älskade Felix.

Veterinären heter Lillyvet och de har en mottagning ute i Ekeby, Storvreta. Utan hennes enagemang och otroliga omsorg om Felix hade det inte gått. Lillyvet har räddat Felixs liv och nu hoppas vi att behandlingen ”biter” så han får ytterligare tid på jorden tillsammans med familjen.