Tuffa förändringar & bloggpaus

Felix och Maja

När jag bär mycket tankar inom mig som betyder ångest såsom förändringar och där möjligheterna blir hinder som rör sig i mitt inre, då är det bättre att jag avvaktar och är tyst. För det är väldigt mycket tankar som rör sig i mig just nu. De ger mig som sagt ångest och impulserna att agera som förr kämpar jag emot dagligen. Ibland känns det som om jag inte riktigt vet vart allt detta ska göra med mig. Vart jag hamnar tillslut.

Det positiva är att min yngsta son kom in på sitt förstaval till gymnasiet. Det glädjer mig väldigt mycket och jag försöker verkligen ha mina tankar på det positiva i familjen. Det kommer troligtvis att innebära att han bor allt mindre hos mig i höst, så länge jag bor kvar i Storvreta vill säga… vad ska han ut hit och göra om han har skolan minuter från sin mor?

Familjen blir aldrig som den en gång varit. Det är också naturligt när barnen blir vuxna och skapar sina egna liv. Vi har alltid försökt att hålla ihop och fira födelsedagar och åtminstone julen tillsammans, men som det är nu känns sådant omöjligt. När två blev en förra sommaren förändrades situationen inom familjen på ett sätt som jag inte trodde skulle ske. Tänker inte säga mer om det, men tråkigt är det.

Boendet, tankar kring existens och vart jag ska ta vägen. Felix som åldras och där jag ser tendenser som inte är roliga. Men så är det, livet oavsett vem du är, är begränsat i samma kropp. Men jag oroar mig för det självklara. Gör det bästa jag kan av situationen, men Felix vill alltmer vara för sig själv. Försöker ha uppsikt om han har ont men det verkar inte så. Det är helt enkelt så att åldern börjar ta ut sin rätt.

Det finns mycket annat som jag inte vill tjöta om. Det vet ni. Min träning för att ens vara kvar handlar om acceptans och att hitta guldkornen i det lilla. Det håller jag på med just nu och ibland vet jag inte vad jag ska ta vägen med alla oro. Vill krypa ur mitt skal. Men nog om det, jag vill inte tråka ut er med mitt mående.

Avslutar med yrvädret Maja aka Majvor som får mig glad.

Det känns som om det nu blir ett lite längre uppehåll i bloggandet, men vi får se. Rätt som det är vänder det… och lustan kommer tillbaka.