Uppmärksamhet, förståelse, synlighet och omsorg.

Egentligen vet jag inte längre vad jag ska säga om den terapi jag nu genomgår. Psykosyntes sedan december 2018 tillsammans med A i Gamla stan. En gång i veckan.

Jag kan säga som så här, att jag har under mitt liv gått hos flera olika terapeuter, försökt med alla möjliga sätt att hitta inre frid och så att säga komma vidare. Visst, jag har blivit hjälpt för stunden, men huvudproblemet har kvarstått. Det vet jag idag när jag nu i psykosyntesen närmar mig känslomarker som jag aldrig tidigare befunnit mig på.

Detta är oerhört kraftfullt det jag nu går igenom och jag påverkas väldigt mycket. En del saker ser jag inte alls komma, spjäll som tidigare varit omöjliga att öppna, de närmar jag mig nu tillsammans med A. Känslorna är så överväldigande ibland att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av allting. Att gå tillbaka och möta den 6-åring och vad han kände i djupet, det har jag aldrig kunnat göra tidigare, men igår var det första gången jag var där och nosade, precis som det var den gången sommaren 1972.

Kan knappt beskriva det som hände med ord. Det var liksom så överväldigande allting och smärtan var total, men tack vare A:s vägledning backade jag inte, utan stannade kvar tillsammans med 6-åringen. Starka känslor av skam fanns där. Förvirrad och rädd. Nu 47 år senare är jag på allvar redo och vågar känna igen för att en gång för alla kunna läka i grunden och på riktigt. Det är väldigt omvälvande för mig detta.

Att gå hand i hand, jag idag som en ”sund” vuxen tillsammans med den 6-åring som jag då var i något slags rollspel, blev igår väldigt starkt för mig. För första gången nådde jag alltså fram (tillsammans med A vägledning) till den förtvivlade och rädda 6-åringen som inte förstod vad han hade gjort för fel. Jag kände till och med rökdoften i bilen när vi var på väg hem! Tala om starka känslor under sessionen! Det gick inte att hejda helt enkelt.

Ilska, hat och litenhet bubblar upp i mig. Känner mig ibland nästan som den där 6-åringen idag under vissa dagar. Inte ska jag inte, varför ska jag, vem är jag att ha någonting att säga till om och då främst på jobbet. Samtidigt som jag även vågar ta fram lejonet i mig andra dagar. Allt är så otroligt förstärkt nu på alla plan och jag har nog aldrig varit så trött som jag är nu. Men jag vet att syftet handlar om liv eller död för mig och att det kommer att bli bättre.

Om att vilja fly:
Vill inte börja om. Slutföra någonting någongång! Inte fly, göra något fullt ut.
Bryta tidigare mönster genom att stanna kvar.

Viljan är:
Rakhet i tanken.
Framåt trots hinder.
Aldrig ge upp.