Varför finns inte

Sprunget ur mitt innersta. Bejaka eller förkasta.

Min rädsla ligger i att mista kontrollen. Över det jag idag har vetskap om. Över det medvetande som är bundet till ”Jerry”. Kan inte uttrycka det på annat sätt. I detta har jag nu jobbat många år för att förskjuta mitt sätt att tänka och leva, men när jag är där och snuddar vid annat blir jag rädd. Riktigt varför vet jag inte, men jag drar snabbt tillbaka till det jag känner igen.

Avsikten i en handling är viktigast. I det kan man förändra sin väg och det man möts av. Godhet möts av samma sak. Våra bundna egon försvårar och är ett stort ansvar i livet. Historien visar på lidande och smärta dikterade av människor som drivs av rädsla och kontrollbehov.

Vi är inte offer, utan vi har själva ansvar för våra handlingar. Alla svar finns inom en själv och aldrig i en bok skriven av andra tolkare som tror sig sitta på den så kallade sanningen. Visst, det finns vägledare och de som vill väl, men märk väl att de kan aldrig ge dig svaren. De ger du dig själv genom att våga möta dig själv på alla plan. De goda och fina erfarenheterna, men även de mörka och jobbiga. Omfamna dem alla så långt du kan. De tillhör ett livspussel som endast du själv kan lösa.

Varför allt existerar och varför vi går igenom det vi gör finns det inget svar på. Varför finns inte. Det är ok att säga att man inte vet. Det viktiga är att handla på ett sätt som inte gör någon illa medvetet. Uthållighet och en tro på att det jag själv ger ut, det kommer tillbaka så småningom genom att lösa upp knutar och problem. Tålamod, acceptans och det största av allt kärleken till allt levande.

Min egen rädsla minskar. Jag tar hjälp, men vet att de sista stegen måste jag gå själv. Förundrad över hur mycket erfarenheter av olika slag man behöver för att komma vidare. Det går aldrig att forcera livets pussel. Att ta genvägar är verkligen senvägar. Ibland genom flera liv.

Allt som exkluderar, ställer krav eller gör dig illa kommer från rädslor och ett behov av att kontrollera. En fri själ behöver inte dessa egenskaper och mot det målet går vi alla. Det högsta är ovillkorlig kärlek till sig själv, sina närmaste, naturen och universum. Känner man det utan villkor och baktankar så händer det saker med en. Att få känna känslan att man är ETT med hela varat är en helt fantastiskt känsla.

Två gånger. Sekundkort, men ändå. Det var otroligt, men jag kunde inte hålla kvar det. Försvann snabbt in i det jag kände igen och i det en väg som jag försöker hitta tillbaka till. Svaren är mig nära men ändå långt borta. Ibland säger egot fortfarande åt mig att jag svamlar, men allt oftare kommer andra mer positiva tankar till mig, om att det faktiskt finns andra sätt att tänka, leva och medvetandegöra existensen just här och nu.

Mina tankar och funderingar genom där jag är idag.