Årets sifferbyte

Denna fina blombukett stod i hemmet när jag kom från jobbet idag. Den var från Linn och Jordan och orden och handlingen fick mig att börja gråta. Så fint av dem. Längtar så att träffa dem i december!

Årets sifferbytesdag går mot sitt slut. Några har grattat mig, men jag har inte nämnt dagen för någon eftersom jag inte gillar att fylla år. Blir jag firad på något vis, är det ok, men det är ingenting jag skyltar med och uppmuntrar.

Hade en diskussion med M på jobbet om födelsedagen (hon kom ihåg) och för henne är det att fira livet, att man klarat ett år till så att säga. Så kan man kanske se på det, men jag har en mycket mörkare syn. För jag känner att jag inte gjort någonting speciellt för att födas och då vill jag inte fira det. Tycker det är jobbigt att stå i centrum och uppmärksammas på det sättet och då speciellt av utomstående eftersom jag liksom inte ser någonting stort med att fylla år. 

Jag vill fira sådant jag är stolt över och för mig kommer den 6 april att bli en sådan dag. Den är redan det faktiskt, då unnar jag mig något extra. Det är roligare för mig att fira någonting som jag har klarat av och faktiskt är stolt över. Inte att jag föddes, men som sagt vi har olika uppfattningar om födelsedagar vi som vandrar här på jorden.

Som vanligt till mycket i livet är jag dubbel gällande födelsedagar eftersom jag vill fira familjens födelsedagar och då känns det helt ok. Mina fina nära och kära vill jag måna om och att de uppmärksammas, det är liksom någonting annat…

Sen blev jag ju själaglad över blombuketten och de fina ord jag fick från Linn och Jordan idag. Det värmde gott i pumpen. På fredag firas jag lite igen, då av familjen och det känns helt ok.

Annonser