
Vill krama om, säga att allt blir bra men när människor gång efter annan sviker blir det allt svårare att få bort taggen. Den tagg som förpestar och gör livet till ett stort test hela tiden. När ska det bli lugn och ro?
Barnen är mitt allt och när de mår dåligt, då påverkas jag än mer än om jag själv har några problem. När barnen sviks och blir ledsna, då vill jag bara ta bort det onda och ta över smärtan själv. Det gör ont i mig att se sveken och inte kunna göra mer än att finnas här.
Vill krama om och säga att det blir bra. Att det går över. Det är inte du som gjort något fel, utan en del förstår inte bättre. Det är ingen tröst, eftersom ageranden ibland sätter sig som äckliga tuggummin utan möjlighet till förnuftiga slutsatser.
Mitt hjärta är alltid hos mina barn. Jag kommer alltid att finnas här för dem. Vill krama om och säga att det blir bra. För det blir bra tillslut.