Nu har jag ingen aning om hur hög TippToppen är, men för en 50+ och numera ganska fetlagd gubbe var det inga problem att ta sig upp. Visst, lite mer fart på andningscirkulaturen noterades en liten stund efter uppstigandet, men annars gick det finfint.
Kring 25 grader är perfekt väder för en sådan som mig och när det även blåste lite gjorde det dagens promenad behaglig. 5,4 km och 7369 steg stannade siffrorna på och då tog jag det väldigt lugnt och försökte njuta av att vara ute denna fina högsommardag.
Här finns många minnen från de tidiga åren i Storvreta, då med barnen framförallt. Noterade den fina lekplatsen i vänster som jag inte sett tidigare samt flera uppställda bord och en iordningställd grillplats.
Märker att jag fastnar i det gamla en del. Tänker tillbaka och minns. Det är väl ifrån detta en stor del av min ångest och oro får sitt bränsle. Det som en gång var och det som försvann och att jag liksom inte lyckats att ersätta detta i nutid med ny partner, vänner, socialt liv och att se mig själv som ”värdig” att få leva ett hyfsat liv i några år till.
Tog mig vidare och hittade fler vägar upp mot TippToppen. Torrt och gult i terrängen.
Trädets rötter växer till stora delar ovan jord.
Om jag bara ska göra sånt som jag verkligen vill, då gör jag ingenting. Leva ett liv som enbart utgår från mina egna önskemål. Så känns det idag och egentligen är det jävligt tragiskt att jag hamnat där. Känner mig så trött hela tiden.
Det finns faktiskt en skjutbana i Storvreta bakom Skogsvallen. Där står denna blåa lilla bod. Ser ut som en liten kiosk. Gillar det gamla, övergivna och det som bara står där.
Mitt emot skjutbanan finns det en ganska avlång vattenpöl som såg smutsig och död ut. Undrar jag vad det är för slags vatten som hamnar här?
Måste ut och det är väl en styrka fortfarande. Att jag har så mycket ångest och oro i mig att jag måste ut och vandra.
Börjar att jobba igen på fredag. Om inte annat så ger det mig rutiner igen och av det mår jag bättre. Det vet jag idag.
jerryolsson.se 