Svischa upp på E4 och sen gasa på upp till 120 km/tim är väl drömmen för många, men inte för mig. Det handlar om att komma i bra tid till jobbet. Enbart. Att köra E4:an gör att det går snabbare, trots att det är några kilometer längre än att åka igenom stan. Men det är det värt. I morse startade jag 06:43 och var på jobbet 07:09. Cirkus fem minuter snabbare än att köra genom Uppsala och då slipper jag dessutom en del köer och stopp.
Jag gillar egentligen inte att köra bil överhuvudtaget. Ju snabbare det går, ju mer obehagligt tycker jag att det är. Men även jag inser nyttan av att ha en kärra och att få låna en när syrran är i USA tackar jag inte nej till. Idag storhandlade jag en del på ICA Maxi vid Gnistarondellen. Att återigen se en själ från mitt förflutna är jävligt skumt. Jag har varit där två ggr nu och båda gångerna var denna människa där. Hur otroligt är inte det så säg?
Syrran ringde idag och berättade att de har en kanonsemester. De var i Bridgeport, Kalifornien och bodde i en hyrd husbil hos Redwood Motel en natt. Hon skickade en video och det ser bara för härligt ut. I Las Vegas var det skitvarmt, över 43 grader, men där de var nu var det som en svensk högsommardag. De ska sen ta sig till Lake Tahoe för att bo där. Det var så roligt att höra henne berätta om deras USA-äventyr.
Igår kunde jag bara inte sitta hemma. Tog mig ut och gick Slingan. Vädret var fint, men tankarna mörka. Återigen. Ovanstående bild är väldigt symbolisk för mig. I det hårda, materiella som stått där i åratal finns möjligheterna att göra det otänkbara. Det som inte får ske, under vilka omständigheter som helst, det bara är så. Samtidigt som himlen och ljuset vill säga någonting annat. Som så många gånger den här fina sommaren så här långt.
Oerhört symbolisk för mig blev det, även om ingen annan förstår vad jag säger. Kanske är det lika bra det.
Älskade Maja är numera en utekatt. Ja, det kan man nog säga. Idag släppte jag ut henne när jag kom hem och efter en timme kom hon hem en stund och käkade. Sen gick hon ut igen och var ute ytterligare en timme för att sedan komma hem som ett ljusspjut. Tror att hon blev rädd för någonting därute. I och med att hon sköter sig så bra och kommer hem utan problem, så fortsätter vi på den inslagna vägen. Maja – utekatten.
jerryolsson.se 