Hur mycket ska jag förbereda inför min och yngsta dotterns resa till England? Hur mycket kontroll ska jag ha innan vi går på bussen nu på måndag förmiddag mot Arlanda och teminal 5?
För mig ger denna resa många tankar och känslor. I grunden är jag jättetaggad och vill verkligen komma iväg. Mantrat ”Vad är det värsta som kan hända?” tröstar de stunder då rädslan försöker ta över.
Sen är frågan, vart går gränsen mot vanlig sund planering och besatthet i att försöka ha kontroll på allt?
Jag har till exempel fixat alla biljetter som går att förbeställa innan. Har också beställt två stycken Oyster Card som ska funka i London. Det enda som fortfarande inte är förbeställt är första resan mellan Storvreta och Arlanda. Resten har jag lyckats att få ner i Apple Wallet på mobilen. Men jag är lite orolig, så det blir nog en utskrift på allt, i fall mobilen skulle gå sönder eller bli stulen. Hängslen, livrem och dubbla knappar på allt.
När vi kommer till rummet vi hyrt vid Pimlico, i Westminster är tanken att vi ska ta oss till London Beatles Store på Baker Street. När vi ändå är i närheten av It’s Only Rock’n’ roll slinker vi även in där så dottern riktigt får grotta ner sig i rockens hjältar genom åren.
Beroende på vad klockan sedan hunnit bli och hur pigga vi känner oss vore det kul att även hinna med Abbey Roads studio och se det berömda övergångsstället. I närheten ligger också Paul McCartneys hem i London sedan 1965 7 Cavendish Avenue och dit skulle jag väldigt gärna vilja gå, även om man bara möts av en stor brun grind.
Som ni märker är det Beatlestema den första dagen och det återkommer även lite längre fram på vår resa.
Den andra dagen går mer i skräckens tema eftersom vi då ska till London Dungeon och uppleva den mörka sidan av staden. Det ska bli spännande.
Efter det hoppas jag att vädret tillåter att vi vandrar och går en del dit lusten tar oss. Det är detta jag älskar mest med London. Att liksom bara gå omkring och insupa atmosfären och kolla in det som intresserar för stunden. Här kan vi tala om spontanitet, äntligen! (;-)
Den tredje dagen blir nog till största delen en resdag. Vi måste checka ut före 11 och sen är målet att nå Kings Cross före 14.45. Så här finns också tid för en aningens spontanitet, även om vi då släpar på våra resväskor.
Färden går sen mot Bradford. Tågresan tar över tre timmar och vi är då mitt i England när vi är framme. Underbart och så spännande!
Vi ska besöka äldsta dottern och hennes J i några dagar. Här måste jag också släppa kontrollen och det känns ok. Har pratat med äldsta dottern och hon har beställt tågbiljetter till Liverpool och då kanske även fortsätta lite på Beatlestemat med ett besök på The Beatles Story.
Det enda jag vet med säkerhet vet är att vi åker hem igen den 4 juni och är på Arlanda strax före 13. Då hoppas jag vara fylld med härliga minnen och vara påfylld med positiv energi som räcker länge.
De praktiska sakerna löser sig. Det kan ta lite extra tid, men vad gör det. Det som gör mig mest orolig är min ork. Att liksom inte palla med allt vi vill göra. Att inte orka gå så mycket som jag vill.
Det är häftigt att få göra detta med yngsta dottern och sen också att få komma till äldsta dottern och J:s hem i Bradford. Vem trodde detta? Att få uppleva mer än London känns som sagt lite overkligt faktiskt att det nu äntligen blir av. Drömmar och önskan har funnits där länge att se mer än London.
Nu gör jag det här för att skakas om och ge mig själv chansen att vakna till. En vecka med nya intryck och möjligheter. Blir alltmer taggad för varje dag som går!
Kattvakt är fixad, så det kommer inte gå någon nöd på Felix och Maja under dessa dagar. Han sover till och med kvar varje natt så de behöver inte känna sig ensamma alls.
jerryolsson.se 