Är vändningen här nu?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ber för att en vändning är på gång. Idag kändes det för första gången riktigt bra att gå ”Slingan” igen. Det är första gången på många månader som jag känt som jag gjorde i förmiddags. Fyra kilometer senare var jag visserligen trött och hade ont i ryggen, men jag hade grejat det som jag för ett par år sedan klarade utan problem. Då sprang jag till och med den dubbla sträckan och lite därtill.

Små myrsteg framåt är det kanske nu mot en vändning. Det är konstigt, men för mig handlar det om någonting mer än viljan just nu. Den är jätteviktig absolut men jag har inte haft orken tidigare och då har jag velat hur mycket som helst, men det har bara inte gått. Kanske är det så nu att krafterna i mig på något sätt passerat en gräns då jag tillsammans med viljan orkar ta mig ut igen? Jag inbillar mig att det är på detta viset i alla fall. Vill att det ska vara så!

Sen gjorde solen sitt idag för att få ut mig. Vilket underbart väder och bara av det fylls energin på. Funderade lite under min promenad vad skillnaden nu är mot hur jag mådde strax innan ”kollapsen” i december 2016. Om jag lärt mig någonting av det jag varit med om så att jag inte hamnar där igen.

Två saker kom jag på och det är att jag kommit över en jobbig relation där personen slutat på jobbet, men den allra viktigaste förändringen är att arbetsuppgifterna på jobbet förändrats till det bättre för mig. Det tror jag nu också börjar märkas både på humör och ork.

Att hamna i den stressfälla som tillslut fick mig på fall finns inte kvar idag i min tjänst! Visst kan jag bli stressad, få negativa påslag och bli helt slut i skallen, men jag har hittills inte fastnat i det som förr. Förr hade jag inte heller en chef som var närvarande och förstod vad jag hade för problem, vilket då ledde till att hon inte kunde förstå de förändringar som behövde göras.

Det börjar nu ge alltmer positiva resultat som att jag orkar mer och ser på jobbet på ett annat sätt än tidigare. Vill mer och vill ge tillbaka för den linje chefen hållit gentemot mig genom denna resa. Om det någon gång varit på väg där jag känt mig negativ har hon funnits där och hela tiden trott på mig. Det har fungerat och sakta men säkert har jag lyft mig lite hela tiden tillsammans med min chefs positiva och lyftande ord till mig. Ibland har jag inte känt mig ”värd” allt detta men det har hon tagit ur mig och jag försöker få in att jag visst är värd allt detta.

Är jävligt tacksam mot min jobb och min chef. Är övertygad om att hade den gamla varit kvar då hade jag inte tagit mig ur detta. Hos henne fanns inte förmågan och kanske berodde det på att hon själv mådde så dåligt?

Det har funnits stunder då jag tänkt att detta går inte. Det ska jag inte förneka, men jag har kommit ur dem. De har bara stannat vid stunder och inte några längre negativa spiraler. Utanför jobbet finns det också positiva saker som får mig att växa, även om jag inte velat tro eller se det tidigare, Det ena ger det andra.

Idag orkade jag äntligen ut och promenera igen och det kändes dessutom bra. Är vändningen här nu?

Allt hänger ihop.

Annonser