Nu blev min ”livsbok” refuserad igen. En chans kvar. Kluven är jag för egentligen har jag inte trott på att den ska kunna ges ut genom de etablerade bokförlagen, samtidigt som jag någonstans kan känna att nog borde väl min historia räcka och bli över? Eller tror jag för mycket då om mig själv?
”Tack för att du har skickat in ditt manus och delat med dig av dina erfarenheter. Det är gripande läsning, men sedan vi dragit ner på antalet titlar vi ger ut tvingas vi vara mycket restriktiva. Därför tackar vi nej till utgivning.
Vi vill samtidigt önska dig lycka till på andra förlag.”
Kamp mot alkoholen och med sexualiteten, våld- och fylla i barndomen med allt vad det innebar, samt en tro på i kombination med upplevelser gällande evigt liv tycker åtminstone jag låter spännande. Min kamp, min berättelse. Men kanske handlar det om att jag är okänd och inte intressant trots mina upplevelser i mitt liv? Då ska det till än grövre artilleri för att ha chansen?
Det är nog bara att inse högmodet i detta och låta dokumentet få vila i frid.
jerryolsson.se 