Första refuseringsmejlet anlände idag, 7 mars 2018

Först det negativa. Ett refurseringsmejl kom idag gällande min livsbok. Två chanser kvar.
Sen kan jag inte sluta äta choklad, glass och nötter i mängder. Det går inte att sluta att döva det jag nu inte mäktar med i tankarna. Fast de tankarna är ljusare än för några dagar sedan. Men fortfarande dövar jag mig. Ni kan ju tänka er vad det gör med mig… förhoppnignsvis går ljuset in i mig alltmer att detta döveri upphör. Kan alltid hoppas på det.

Det positiva händer på jobbet. Trots att vi blivit färre känner jag en tillförsikt framåt som jag inte gjort på länge. Det hänger mer på mig nu vad det ska bli av de möjligheter som nu kommit. Problemet tidigare har varit att jag fastnat vid det negativa och sen byggt luftslott av mörker. Men det är inte mörker utan ljus! Förstår inte varför jag först ser hindren och sen möjligheten? Det ska ju för bövelen vara tvärtom! För detta som nu kommer är en stor möjlighet för mig. Inte tu tal om annat.

När jag får sådana här fina möjligheter har jag väldigt svårt att våga ta till mig dem. Känner mig inte värdig på något vis, att jag inte är värd att få det bra och kanske dessutom våga visa den jag verkligen är, den glada, positiva och den som vill. Förhoppningsvis släpper detta nu när det faktiskt blir riktigt bra för mig på jobbet. Den sitter hårt, den där rösten som hela tiden vill förstöra och behålla status q i måendet.