Melodifestivalen 2018

Lågbudget och kassa bidrag. Kommer inte ifrån att årets upplaga av melodifestivalen är den sämsta på många år. Kan faktiskt inte komma ihåg att det varit svaga bidrag som det är i år något tidigare år. Fejkband, hoa-hoa låtar i parti och minut och en kuplett som hörde hemma på 40-talet är bara några av de många outhärdliga bidragen.

Foto: Agatefilm

Tur att Jessica Andersson och hennes “Party Voice” var med i den tredje delfinalen. Den enda låt jag går igång på i år. Resten är utsmetat och så tråkigt i mina öron. Mendez har en stark refräng, men t ex Mariette går mig helt förbi. Känner ingenting när jag hör hennes bidrag. En del sjunger bra men materialet de får gör inte rättvisa åt deras röst.

Christer Björkman har verkligen gjort sitt. Det har jag sagt tidigare år, men tycker det blir allt tydligare. Allt går i samma hjulspår och i min melodifestivalbok har han fastnat för länge sedan. Börja om helt, men nya idéer och upplägg. Varför inte ta bort ett par delfinaler och Andra chansen och lägga krutet på två semifinaler med 10 bidrag och sedan satsa på en mer påkostad och manusburen final!? Det hafsvärk och lågbudget i det mesta som nu pågår håller inte. Visserligen har tävlingen fortfarande höga tittarsiffror om man jämför med andra program, men siffrorna är sakta men säkert på väg ner till allt lägre nivåer.

Ändra röstningsförfarandet till rak omröstning och ta bort den krystade ordning som idag finns.

För mig som alltid tidigare följt detta nogsamt har årets upplaga varit blasé och ointressant. Det håller inte med en programledare och en helt omöjligt sidekick utan manus. David Lindgren gör nog så gott han kan, men det blir tramsigt och min skämskudde har varit enormt stor i år. När snålheten bedrar visheten kan det bara sluta på det här sättet.

Hoppas verkligen att Jessica Andersson tar hem detta. Resten är liksom bara beige.

Jessica Andersson – Party Voice (SVT Play)
Annonser