På måndag bloggar jag min sista text. Innan dess kommer ett par tillbakablickar från när allt startade.

Min första hemsida med ordbok 2001

Ovan min första hemsida med ordbok från 2001. Tack vare Wayback Machine som cachar internetsidor hittade jag den efter lite letande. De lagrar alla sidor som funnits på internet via speciella datum då de sparar en cachekopia.

Som ni ser ovan sparas inte alla bilder och riktigt hur urvalet görs vet jag inte, men jag är tacksam för att hitta denna cachade sida. Kul att det sparas någonstans.

Nedan den första texten som jag hittade när jag letar runt på de arkiverade CD-skivor jag har.  Vad jag kan se är alltså detta min första text i en så kallad ordbok:

010527
Hur lägger man upp en ordbok på bästa sätt? Ja, det blir nog bara att skriva direkt ur hjärtat. Måste vara det bästa.

Jag i maj 2001Sitter just nu med min hemsida. Jag tänker lägga över allt under Telia istället eftersom Tripodnet är så trögt och det är ibland omöjligt att komma in och redigera sina sidor. Detta gör jag under dagen. Skall också försöka hitta en lättare adress till sidan, http://w1.468.telia.com/~u46802772 tycker jag är för opersonlig, tycker inte du det?

Annars blir min dag lugn. Hoppas på hyfsat väder så jag kan vara ute i trädgården lite. Gillar skarpt att fika på verandan och samtidigt kräma på högt med stereon. Lyssnar just nu på Titiyo och Roxettes nya en hel del. Får se vad barnen vill och vad dom gör idag. De börjar ju bli så stora nu att ibland så sitter man här själv, medans de är med sina kompisar. Ibland är det skönt att bara få vara med sig själv, så det gör mig inget.

****

Texten nedan gör ont att läsa. Jag räckte inte till. Det är facit idag. Så är det och det kan inga omskrivningar förklara bort. Jag räckte inte till. I november 2001 skrev jag nämligen detta:

011106
Jag känner också i allt detta en sorg, en sorg att jag inte just nu räcker till för min familj. Att jag inte kan vara där när dom behöver mig. Det gör så ont att få den känslan. Känslan av otillräcklighet.

Jag är så mycket. Jag har så mycket känslor inom att det gör ont ibland. Ibland känner jag bara att jag inte hör hemma här. Att jag har blivit felplacerad och att jag inte har någonting kvar att ge. Samtidigt kan jag i andra stunder känna en oerhörd styrka och tacksamhet över livet. Att jag har så mycket ogjort. Kärlek och rädsla, hand i hand.

Skrev om mina barn så här samma år:

Mina barn är för mig verkligen en gåva. En gåva och en möjlighet att växelverka i vår utveckling till mer kärleksfulla själar. För mig handlar det mycket om att våga möta mig själv i mina barn. Jag äger inte mina barn, jag bara lånar dem en tid. Det får jag aldrig glömma. Jag älskar dem av hela mitt hjärta.

****

Tänk var tiden går! Här fyllde jag ynka 36 år:

011121
Det började med en svart vinterjacka. Därefter var det mörk choklad, strumpor och teckningar. Senare kom det en oljelampa, presentkort och trisslotter. Allt kryddat med värme och omtanke. Allt detta hände när Olsson ändrade siffror idag.

****

Nedan en text jag gillar väldigt mycket. Inte mina ord. Men jag håller med om allt. Från min hemsida 2001.

Jordklotet roterar runt solen. Den skapande, livgivande kraften ser med löje på de små människokrypen, men dess underliga föreskrifter samt på deras tro, att de är skapelsens krona. Kryp som tror att deras handlingar, deras ifyllande av papper och allt annat är det viktigaste i Universum.

En predikant tolkar skrifterna. För att få evigt liv skall var och en begjutas med vatten, säger han. Vad vet han om det? En annan tolkar samma skrift. Han sprider den åsikten, att man måste ned i vattnet helt och hållet, annars är det inte bra. Vad vet han om det? I alla fallen möter er samma svar från dem: tro, tro, tro…det vi säger är sant. Är det sant?

En annan talar om att alla de, som finns i det rum han står i, och på den plattform han står på, är utvalda att få evigt liv. Hur vet han det? Vad vet han om alla de andra han fördömer? Ingenting. Och ofta är hans eget liv, när det granskas, långt ifrån rättskaffens, och långt lägre och futtigare än deras, som han fördömer.

Sök ej Gud för långt bort. Du har Gud inom dig. Du är en del av den skapande, styrande kraften. Du är själv en del av Gud. Kraften som skapar din egen tillvaro finns inom dig. Minns dock att allt omkring dig inverkar formande på dig. Den bok du läser, sätter sina spår. Goda böcker adlar och förädlar. Dåliga och slippriga böcker förråar, fördummar och drar ned. Den som trampar i dynga, får smuts på fötterna…

Alla religioner hänger samman. Det är människan som skapat gränserna. Inte Gud. (Text från 2000 Kjellson)

****

Vemod och lite ångest får jag allt fortfarande över vissa saker och mina tillkortakommanden som påverkade människor under de åren. Samtidigt försöker jag leta efter det positiva och att vi hade några fina år som familj. Det tycker jag i alla fall och i de tankarna försöker jag vila för att orka vidare.

Men visst är det ett misslyckande att inte lyckas hålla ihop äktenskapet och familjen. När man går in i någonting och lovar evig kärlek, är det ord som betyder någonting. Funkar det inte, är det en sorg och någonting som alltid finns inom en. Minnena kommer tillbaka kring just den biten. Så är det bara. Livet är till för att lära, det vet jag. Livet är till för att acceptera och försöka vidare. Det vet jag också.

I morgon kommer ytterligare en tillbakablick.