Idag var det dags! Målet var Akademiska sjukhuset och käkkirurgiska avdelningen.
Mina visdomständer skulle bort, det var i alla fall tanken.
Hänvisades till väntrummet för operation. Där fick man sätta på sig en skjorta, skoskydd utan skor samt en hårhuva för att dölja håret.
En väntrum som såg ut att komma från 70-talet. När jag satt där och väntade hörde jag ett ylande från en dam som inte gjorde mig lugnare.
Sen blev det inga mer bilder förrän operationen var klar.
Helt slut med en fet bomullstuss i käften.
Läkaren började med nederkäken och den högra visdomstanden. Det blev inga fler kom det att visa sig eftersom det tog en sådan tid att få loss den. Han fick också ge mig bedövningar två gånger extra eftersom det gjorde ont, när han borrade sönder tanden och kom för djupt ner. Han bände och höll på och tanden ville inte ge vika. Tillslut fick han loss halva tanden och en bit svalde jag:
“Det är ingen fara, den kommer ut den naturliga vägen” var svaret…hahaha
Hade lite problem med att få luft i början men det blev bättre. Det gav stråk till panikkänslor men jag kämpade hårt med att fokusera bort dem. Tiden gick och tillslut fick han loss hela visdomstanden. Han sydde ihop och klockan var då redan halv 4!! Tala om att det tog tid!
Så det blir tyvärr återbesök i början på september för att ta ut de tre tänder som är kvar i överkäken. Han försökte lugna mig med att de brukar vara lättare att få bort. Tyvärr blir det då med en annan läkare eftersom han skulle vara långledig.
Det var jobbigt detta trots att jag hela tiden försökte intala mig motsatsen. Det är ju en himla tur att man blir bedövad men sen är det också känslan av att vara totalt utlämnad och sen allt de stoppar i munnen på en. Svårt att andas som tog på krafterna. Tänkte på andningen men glömde bort mig ibland när borren härjade för mycket eller när det krasade till. Då spände jag mig utan att tänka på det. Helt slut efteråt, men samtidigt jävligt nöjd med mig själv att jag nu grejat visdomstand nummer 2!
Två kvar… samt en trasig tand som ryker av bara farten i september. Allt går på faktura och jag kommer knappt våga vittja brevlådan framledes. Men jag vet samtidigt att det ändå blir billigare än om det skulle bli akut s a s.
Värken är inte så farlig nu på kvällen. Proppat i mig första omgången av kombinationen ipren och panodil. Det känns ok just nu i alla fall och intentionen är att jobba som vanligt i morgon. Om jag nu får sova som jag ska…
Tackar också de som tackas ska. En stund i väntrummet kände jag ett lugn som kommer från er som tänkte på mig. Tack!
jerryolsson.se 