
Bibeln från 1884 kostade 2 kronor då den släpptes för 133 år sedan. Språket och det svåra typsnittet gör den i princip oläslig. Men att bläddra i den, känna dofterna och se den tomma lappen ligga mitt i boken skapar känslor i mig. Faktiskt mest positiva och tillbaka till någonting som för länge sedan passerat i den tideräkning vi har.
En yngre präst som sitter i kyrkan och läser. En godtrogen och för den tiden liberal förkunnare. En längre kappa och han har lite bråttom i mittgången. Ser inga människor mer än honom. Trygghet, det förväntade och en tro på Ordet.
Den lilla svarta boken Nya Testamentet och Psaltaren från 1921. Här är både språk och text läsbart. Lappen i boken större men dofterna svagare.
En svart bil med högt tak. I baksätet sitter en yngre man och läser ur boken. Ingen bok som legat i en kyrka utan i ett hem.
Man kan väl få fantisera lite… (;-)
Väldigt förvånad över att dofterna gör mig lugn. Dofter är intressant och då speciellt i äldre böcker. Ger nästan mer än att känna på dem. Att också fantisera om ägarna och vad de befunnit sig känns spännande. Själar som idag gått vidare till annat.
Detta med tid och rum. Så fascinerande.