Det är en oerhörd polariserad bild av det politiska läget man möts av i sociala medier. Antingen är man rasist så fort man nämner någonting av de problem som invandringen de sista åren fört med sig eller så stoppar man huvudet i sanden och vägrar att se verkligheten i dagens Sverige.
En del påstår att allt är invandringens fel och en del skriker rasist direkt om man ens yppar att den kraftigt ökande invandringen på 10-talet påverkar landet i negativ riktning på något vis.
Vad är rasism? Anledningen till min post och tankar kring detta är denna tweet av Camilla Läckberg:
Sorgen när man ser mångåriga vänner göra allt mer gravt rasistiska tweets. Vänner man vet har det sjukt bra o njuter alla Sveriges fördelar.
— Camilla Läckberg (@camillalackberg) 30 juni 2017
Tyvärr förklarar hon inte vad hennes definition på “rasistiska tweets” är för någonting. När är man rasist, när går man så att säga “över gränsen” enligt Läckberg?
Att läsa alla svar och kommentarer gör mig nästan än mer bekymrad än de nyfikna frågor Läckbergs tweet väcker inom mig. Antingen är man rasist vid minsta kritik av invandringen eller så är det precis tvärtom att allt är invandringens fel och inga som helst nyanser finns.
Exempel på kommentarer:
Ja allt skit som kommer fram om SD,och allt rasistiskt deras anhängare kläcker ur sig gör det obehagligt att leva ,speciellt för barnen.
Ja det är bedrövligt hur många människor har blivit i dagens samhälle, dom borde åka på en resa till Afrika och se hur barn lider och dör 😦
Gåslevervänstern som inte känner sig lika fredade eller skyddade längre i sina priviligierade områden? Våld o bränder som kryper närmare?
Fler och fler förstår att den stora invandringen till just vårt land (ca 15 gånger större per kapita än Europasnittet) utgör ett problem
Samhället styrs av politiker och levs genom folket. Vi har skapat detta kaos. Somliga mer än andra. Självkritik syns inte till.
Fast de flesta ‘antirasister’ har det som du beskriver. Bor i fina, vita områden och kallar andra för rasister. Det tycker JAG är tråkigt.
En av mina vänner på Facebook som jag vet står till vänster på den politiska karten beskriver den idag rådande situationen på ett sätt som jag håller med om till stora delar:
Jag förstår faktiskt varför SD vinner terräng.
Alla folk, länder, religioner, etniska grupper värnar om sitt. Helt naturligt.
Det handlar om trygghet, tradition, tillhörighet, seder o bruk, religion och inte minst ekonomi.
Så är det i Sverige. Så är det över hela världen.
Jimmy Å är smart. Han bjuder in invandrargrupper. Och faktiskt har stödet för SD ökat även bland invandrare. Det låter konstigt, eller?
Invandrare, flyktingar är ofta vana vid regler från sina hemländer. De flesta vill gärna passa in i vår svenska tradition och kultur. De kommer ofta från områden i världen som har väldigt (för) stränga regler. SD:s ”regler” är vid en jämförelse helt OK för de flesta.
Regeringen har inte lyckats fånga upp detta. Inte ”alliansen” heller…
Därför ser opinionsläget ut som det gör.
För varje tomt ekande rop om nazister, så kommer SD att öka i väljarstöd..
Just det vännen skriver om att varken regeringen eller Alliansen lyckats fånga upp detta är den springande punkten till att SD bara blir större och större. Sen får man säga och sätta hur många rasiststämplar som helst och hävda att 20% av befolkningen är rasister. Det är ett uttryck för någonting som inte står rätt till i dagens Sverige.
Problemet är inte invandraren, utan problemet är hur de tas emot och hur politikerna agerat och agerar. Hur slappt och naivt det faktiskt är i många fall gällande återvändare från Syrien, fuskare och tjuvar i största allmänhet samt synen på minoriteter. Här ska myndigheterna tidigt fastslå vad som gäller och överträdelser ska inte slätas över eller till och med belönas.
Hade de styrande idag varit ens någonstans i närheten av detta är jag ganska säker på att SD varit mycket mindre. För de har gjort Sverige en björntjänst genom att så ihåligt och naivt låta kriminella och våldtäktsmän få stanna kvar i landet genom åren. Sen också den synen de har på problemen genom att förminska dem och/eller till och med brunmåla de som reagerar. Vad skapar det för förtroende?
Sverigedemokraterna kan sitta lugnt i båten och casha in ju fler tweets som sådana som Läckberg gör. Folk är trötta på ensidigheten och att man blir kallad rasist för minsta kritik av den förda invandringspolitiken i Sverige.
Detta är min bild av det hela och den ståndpunkten minskar inte utan ökar även hos oss som inte är sverigedemokrater i dagsläget. Min politiska ökenvandring har varit lång och det finns inga som helst tecken på att den kommer att upphöra.
Frågan är bara vem som med trovärdighet inför nästa val ska kunna säga att ett äpple faktiskt är ett äpple och inte någonting annat? Vart går gränsen? När är man rasist och när är man bara en bekymrad medborgare i landet Sverige utan tanke på att göra skillnad på människor förutom när det handlar om deras handlingar oavsett bakgrund och ursprung?
jerryolsson.se 