LinnExamen2017

Min äldsta dotter Linn tog idag examen!

Anna var på plats. Tyvärr klarade jag inte av att vara med i Umeå, där hon nu studerat i 3 år till digital medieproducent.

Den 30 augusti 2014 drog hon till Umeå för att studera Digital medieproduktion. Nu är hon klar och jag fattar inte vart tiden tar vägen! Fyra dagar tidigare avtackades hon på mitt jobb där hon jobbat extra i perioder från 2012 för att alltså sedan ge sig upp i landet för studier.

En del i studierna var ett utbyte med Bradford i England och dess universitet. Där var hon under tre månader från den 16 september och fram till jul 2016!

I sommar blir hon kvar i Umeå för att jobba hos Västerbotten-Kuriren och sen bär det av till England igen vad jag förstår. Där finns det någon som har fångat min dotters hjärta och kanske blir framtiden för min äldsta dotter i England?! Vem vet?

Grattis Linn, detta gjorde du bra! Farsgubben är stolt som en tupp!

Själv var jag idag till min nya husläkare. En väldigt förstående läkare som direkt slog bort min oro. Det slutade med att jag ska gå upp på 75% från den 12 juni och sen köra på det i 4 veckor, fram till den 9 juli. Sen är tanken alltså att jag från den 10 juli ska jobba 100%!

Det kommer jag då att göra i endast 2 veckor för att sedan gå på semester. Det är bra att detta kommer mitt i sommaren och att det är begränsat till dessa två veckor, så att jag får känna på hur det går.

Mycket fungerar bra för mig nu, men det är en väldig skillnad att öka dels från 50% upp till 75% och sedan 100% inom så kort tid. Men jag har under den här perioden jag nu jobbat möts av så mycket förståelse och ingen har “hetsat” mig framåt, utan det är jag själv som velat öka på mina arbetsuppgifter sakta men säkert. Det känns bra och i samband med husläkaren bedömde jag att detta ska fanimej gå.

Har ni hört talas om förväntansångest? Vi pratade en del om det och det handlar om att man förväntar sig att få ångest av vissa handlingar och det man gör. Förväntansångest utgår alltid ifrån att man positionerar sig negativt till en ny eller ändrad uppgift, vilket är grunden till att få ångest. Det var intressant att husläkaren tog upp detta och att prata om det var bra. Har ju en tendens att fortfarande ta upp de negativa aspekterna först och sen kanske komma till det positiva, oavsett vad det gäller i mitt liv.

Förväntansångesten står då som en dörrvakt och bara förgiftar sinnet på en. Ångestriden som ett brev på posten när jag ser dörrvakten utan att han ser mig så att säga. Ser han mig var still och vänta in tills han inte bryr sig om dig och går vidare. Vet inte varför jag associerar detta med dörrvakt… intressant bara det… (;-) men det var det första som kom upp.

Nu ska jag vända på detta! Se det positiva och att jag faktiskt är på väg mot 100% igen, trots att jag många gånger tvivlat på mig själv. Alltfler gånger vågar jag också tro på mig själv och ser att det faktiskt håller.

Istället för förväntansångest ska jag tänka på förväntanslycka!

Annonser