Andas och acceptera

Orolig, kraftlös och mörk i ett par dagar nu. Ångestriden av orsaker som inte går att beskriva. Det finns bara där.

Vägledningen bara dog. En liten paus för att själv försöka hitta rätt väg?

Promenad bland betongtunnlar. Stegen var lika tunga som betongen.

Märkliga ting i naturen. Tog en liten annan runda idag. Tänkte mycket på att andas och acceptera, att det går över tillslut.

Måste vara tillfällig svacka. Är orolig utan egentlig adress vilket i sig skapar funderingar över vad detta står för. Har vägen tillbaka ändå gått för fort, trots att jag inte tycker det? Men vad jag och mitt ego tycker, det spelar ingen som helst roll i sammanhanget. Inre kamp. Tankar åt mörker och ljus.

Tjatar för mig själv: Andas och acceptera nuläget.