21 maj 2017 Sol

Ibland är det skönt att väderapparna har fel och idag hade de fel “åt rätt håll” så att säga. Jag hade ställt in mig på mulet men istället var himlen blå och temperaturen behagliga 17 grader.

Idag fick jag tvinga mig ut på promenad. Det kändes jobbigt men som alltid är känslan go efteråt och när jag ser att appen står på fina 5,8 km blir jag än lite goare…

Hujedamej vad trött jag blir på mig själv ibland. På mina tankar som så lätt fastnar i det mörka och negativa. Idag har jag verkligen fått kämpa med att vända detta till att åtminstone försöka låta saker vara som det är, utan någon värdering. Men det är väldigt svårt idag!

21 maj 2017 Hus

Lyckades i alla fall ge fan i att gå in i butiken och köpa glass och skitsaker. En framgång som jag försöker ta till mig. Försökte också verkligen njuta på min promenad och dofta ordentligt på alla underbara dofter som nu kommer fram. Detta är min favoritårstid och just dessa dagar när sommaren står och knackar på dörren är de allra bästa.

Luften är fortfarande klar och fåglarna återvänder. Det växer så det knakar och naturen vaknar verkligen upp. Det är synd bara att det är under så kort tid. Visst, jag gillar hela sommaren, men just de här dagarna i maj… det är det finaste på hela året. Så det försöker jag också tänka på när det negativa försöker ta tag i mig. Bästa årstiden motar det negativa.

Inbillning eller inte, men jag har känt mig omsluten när jag varit på väg att tappa greppet. När förtvivlan varit nära och rädslan velat bestämma. Det har hänt flera gånger under helgen och jag försöker bara ta emot och sen får det vara vad det vill. Det visar sig i rysningar och gåshud på ett sätt som inte är normalt eller hur jag ska förklara det.

Har sådana dubier kring Maja och att släppa ut henne. Idag testade jag lite igen och det gick ju hur bra som helst. Hon höll sig bara på baksidan, men jag var spänd som en fiolsträng hela tiden. Filmade en snutt:

Är orolig för att någon ska göra henne illa och att hon ska springa bort. Felix och Maxi har varit ute så många år nu och är liksom självgående. Men lilla Maja…

Ny vecka och nya utmaningar. I morgon kommer jag att ringa vårdcentralen och försöka få en förklaring till varför de bytt husläkare. På jobbet kommer jag att jobba över lunchen för första gången sedan i december. Det går framåt även om anledningen gör mig väldigt spänd. Men nu kör vi!

Vad är det värsta som kan hända?

Annonser