Några av de största motgångarna jag haft har jag idag kunnat vända till min fördel.

Orden kommer från Terron Musgrove som fick exakt samma diagnos som jag själv för några år sedan. Han menar att han aldrig kommer att bli helt återställd, men att han idag har verktyg för att hålla sig frisk och välmående.

Vilken inspiration! Det är precis som om det var jag som sagt alla orden i artikeln. Alltid bra att kunna se sig själv i någon annan som fightas miot samma saker. Tack Terron!

11 maj 2017 Ljuset finns där...

Idag var en både hoppfull och lite skrämmande dag på jobbet. Helt plötsligt kom det folk till mig och stod utanför dörren och inte bara en gång, utan tre gånger. De som tagit över mina arbetsuppgifter gällande data, telefoni och inloggningar har inte funnits på plats vad jag förstår under flera dagar.

De ville ha hjälp med sådant som jag idag inte jobbar med och jag kände hur oron steg i mig när jag berättade detta och faktiskt sa nej till dem.

Det var lite skrämmande och jobbigt, men ändå gick det hyfsat för mig utan att för den skull efteråt känna skuld att jag inte hjälpte dem, trots att jag nog hade kunnat göra det. För säger jag ja till en kanske jag triggar igång någonting som jag sen tappar kontrollen över, vilket just fick mig att bli sjuk. Detta att hela tiden vara tillgänglig och inte kunna sortera, prioritera och vara till hjälp hela tiden var ju faktiskt det som gjorde att min hjärna inte ville mer.

När jag dessutom också fått en inbjudan till ett möte på en eftermiddag (jag jobbar förmiddagar nu) för en ny arbetsuppgift som chefen erbjuder mig, då går ju tankarna kring detta också om jag klarar av det osv…ska jag rucka än mer i mina rutiner för att utvecklas redan nu eller är det för tidigt osv osv…ja, idag blev det lite mycket ett tag, men jag försöker tänka positivt och se möjligheterna istället. Våga testa och inse att funkar det inte, har jag ändå försökt och gjort mitt bästa.

En positiv sak (eller är det inte det?!) var att för första gången sedan jag blev sjuk för över 5 månader sedan glömde jag idag bort tiden när jag satt och jobbade med internwebben. Det var så roligt och jag var så engagerad att jag höll på att missa tåget hem. Det är väl ett tecken om något att jag tagit ett par steg framåt igen, eller? Man kan ju tolka det på lite annat sätt, men det gör inte jag…positivt framför negativt, eller hur var det nu igen?

Men jag kände mig positiv idag och mer social eller hur jag ska uttrycka det. På ett sätt jag inte känt på länge. Det gäller att ta vara på detta och ta in så mycket det bara går, för det där steget tillbaka brukar komma förr eller senare…

I morgon är det skifte i umgängesfabriken och en så kallad svart fredag i  min värld. Vi får väl se hur det går. Grabben ska dessutom vara hos Anna i 2 1/2 vecka den här gången och sen efter det lika länge hos mig eftersom hon har en utlandsresa planerad i slutet av min peropd och då ställer jag givetvis upp så han kan bo hos mig då.

Annonser