Värmen är inte där, men solen lyser hela dagarna. Sköna maj levererar och våren tar nu stormsteg för varje dag som går.
Då kan man ju inte sitta inne även om orken är begränsad. Så det blev en kortare variant av Slingan idag. Har genom åren olika slingor att gå (tidigare springa) och de är alla mellan 3-6 km långa. Idag stannade det på 4,4 km men det är jag väldigt nöjd med även om jag tog en liten paus på en av de nya parkbänkarna.
Där satt jag och njöt av solen i några minuter.
Det är bara den fåfänga sidan av mig själv som nu kan vända gällande vikten. Men den är begravd just nu och Michelingubben är tillbaka. Att hymla om det misslyckandet tänker jag inte göra. Målet är givetvis att vända och försöka gå ner i vikt igen, frågan är bara när orken finns där. Trösten ätandet ger betyder tyvärr intag av mer kalorier än vad jag gör av med. Tröst + destruktivt = sanning. Tyvärr och det är nog en livskamp för mig även det.
Vill ha öppet lite mer nu på baksidan, men då har vi Maja. Hur ska jag göra med henne? Idag när jag öppnade rusade hon ut för första gången och var svår att få in igen. Det är ett tecken om något. Men hon står ännu inte och jamar och skriker vid dörren. Skulle hon göra det skulle jag nog sätta på henne det gula halsbandet och sen släppa ut henne.
Måste försöka att inte vara orolig över henne. Maxi och Felix klarar av att gå in och ut hela tiden. Deras springande för övrigt kan ibland vara irriterande. Känns ibland som om jag står som dörrvakt åt dem.
Nya insatser i livets berg- och dalbana i morgon. Påt igen…!
jerryolsson.se 