Svår, off och svart. Kämpar desperat med motsatsen och försöker verkligen lyssna till de som förstå sig på hur positiv man blir av att försöka tänka just positivt. Rekylen tillbaka när jag inte orkar mer blir stenhård och det gör så ont.

14 april 2017 Röda tulpaner

Svart långfredag är främst på grund av att jag känner mig så jävla ensam. Då pratar jag inte bara om att vara ensam i det ytliga. Där man kan ringa någon och försöka vara sig själv, utan i det inre. Med det som förföljer mig. Det som jag aldrig blir av med. Det som vill mig illa. I det som är väldigt svårt att berätta och tala med någon om. Det förstärks givetvis när jag är ensam i det ytliga eller hur jag ska säga det, men när jag sträcker ut handen och inte får ett skit tillbaka och när jag återigen bara känner saker som jag inte får känna. Som är tabu, en gräns jag inte får gå över eftersom jag just inte är ensam.

Detta har jag kämpat med i större delen av mitt liv. Att orka vara kvar och försöka. Att förstå och göra det rätta. Det rätta är inte att fly och tro att det blir bättre om man inte går till djupet med det som är trasigt. Har försökt så länge nu att stanna upp och titta på mig själv. Varför och vem jag är. Självhatet är så starkt. Avskyn för att ens få existera som jag är.

Det kanske inte går att laga? Kanske är det klart här och nu? Går liksom inte att komma vidare. Tankarna är svåra och svarta idag. En synnerligen svart långfredag och då har jag inte ens tänkt på Jesus överhuvudtaget!

Det är märkligt, men söker jag på Svart långfredag kommer jag till Tofflan som hade en svår sådan förra året.

Det är min kamp detta, jag vet det. Det är bara jag som kan förändra situationen. Jag vet det. Men om jag inte orkar eller kan det då? Ja, ja… det går över även detta, nu ska jag göra morgonrutinerna efter att ha varit vaken FÖRE tuppjäveln! Jag fick väcka fanskapet idag igen… (;-)

Annonser